lördag 26 juli 2008

I natten som var...

... så gjorde Sven-Erik slut med mig! Han hade träffat en ny.... en mörk kortklippt skönhet. Så mycket som hände... de som gick, och jag som stod kvar. Så mycket jag kände... men allra allra mest känslan av att jag hade förlorat hans kärlek. Hans kärlek.
Men så hände det mycket igen... och liksom sommarvinden som bara blåser in... så var han... och med honom all kärlek till mig, tillbaka igen. Hans kärlek.
Då vaknade jag...
Å med minnet från igår... alla hans varma pussar på min kind... de som lämnade lite spår av riv från hans skäggstubb, och doften från hans rakvatten.... då kunde jag faktiskt bara ligga kvar och gråta av den bubbellyckan.
För jag visste då... jag kände då... att inte en endaste skitsjukdom i hela världen kan ta hans kärlek ifrån mig. Å ännu mindre en mörk kortklippt skönhet...

Det är det enda som räknas.... hans kärlek.

..........

Idag blev det Myrorna för mig och Carolina. Vi ska inte vara hemma, och ensamma, mer än nödvändigt ... så jag försöker hitta på saker hela tiden nu. Försöker.... för somliga dagar, och stunder går det inte alls. Men jag kämpar för det... och det är väl det som räknas. För hennes skull...
Carolina hittade högklackade (!!!) skor för 25 kronor... och jag ett armband för 10 kronor. Bra fyndat!

Sen gick vi till mamma och pappa. Mamma har gipsat sin tumme... men måste åka upp till infektionskliniken varje dag och rengöra och lägga nytt. Hon såg ganska liten och medtagen ut, och rädslan finns ju alltid när hon får en infektion.... att den sprider sig till hennes klaffar... då...ja, då är det slut med lillmorsan. Jag vill inte tänka på det...
Men de, eller rättare sagt pappa (eller "Ring Poolia", som han kallar sig själv nu...) fixade middag och bjöd oss på. Helstekt karré, sås och potatis.... himla gott var det. Å trevligt och mysigt att sitta där med dem på balkongen och njuta av sommaren. (... å vi slapp äta ensamma idag!)

Så... en bra dag. Mest för att jag ännu känner hans pussar på kinden...

11 kommentarer:

Anonym sa...

Er kärlek är så stark att- som du själv säger-en skitsjukdom kan aldrig få den att slockna.Neverever.
Va trevligt att ni försöker göra något varje dag. Tror det är jättebra, vad det än må vara, än att vara hemma jämt.

Tack för dina fina hälsningar i min blogg. Ni finns alltid i mina tankar.
Varma kramar Nalle

Tussegumman sa...

Elisabeth vad skönt att du har denna känslan kvar så starkt! Trots all eländes sjukdom så älskar han dig! Han vill dig allt väl och vill att du skall vara lycklig. Gör saker som ni mår bra av det vill SE att ni skall göra...Det är ni som styr skutan nu och SE ser på och vill att ni mår bra. Ha det gott min vän

Gisan sa...

Stora varma kramar till Dig!!!

Eleonora sa...

Va bra att ni hittar på något varje dag! Ut och träffa folk - det lyfter även om man inte har någon närmare kontakt med varandra. Har du möjlighet få ett arbete till hösten kanske? Det ger ju också nya vyer och dessutom mer klirr i kassan. Att du är älskad - det VET du ju. Det är mycket att leva för det!! .... och trots allt, livet går ju framåt ....
Tänker på er båda väldigt ofta. Sänder med en stor solvarm kram

Anonym sa...

Så fina ni är på bilden! Såklart att er kärlek sätter sig över den dumma skitsjukdomen.

Fortsätt så, det kommer att gå bra, jag känner det.

Kramar

Anonym sa...

Det tog så i hjärtat att se den underbara krambilden på dej och din stora kärlek! Jag förstår att den känns länge!/Kram

Unknown sa...

Åååh, vad bra att ni har Ring-Poolia,fniss! Humor är ett av de bästa redskapen när det känns svårt. Tro mig! Galghumor, ironi och även svart humor funkar.

Se Dum & Dummare så måste ni gapflabba åt denna härligt sjuka amerikanska humor. Njut det med glass med kola- och chokladsås som har värmts 30 sek i mikron och strö på en näve jordnötter. Bara semesterfrossa i livets goda en stund.

Kram,

//Harriet

Anonym sa...

Låter som en bra dag till.Det är nog bra och komma ut från lägenheten o jag tycker ni gör det så himla bra.Visst kan man drömma konstigt ibland.Ibland kan det bli för mycket av drömmarna.Ja här har det varit ö-liv i två dar och skinnet känns lite kort ikväll trots att jag var mest påklädd idag. Solen är stark.Önskar jag hade kunnat ta med er ut på vår ö.
Kanske någon gång det kan va möjligt.Ska försöka sy lite gardiner ikväll till dotterns o hennes killes lägenhet, de blev inte så mycke flytt nu i helgen eftersom vädret var så bra och dom sitter ju inte i sjön direkt.
Vi får väl hjälpas åt i veckan och flytta åt dem.
Sköt om er.
Kram ewa

Anonym sa...

Så skönt att höra att ni haft en skön dag, du och Carolina. Jag hoppas att det blir många fina dagar framöver också.

Varma kramar!

Tussegumman sa...

Vill titta in och önska dig allt gott! Jag tänker på er och ni finns ständigt i mina tankar! Ha det gott min vän/Många kramar från Tussegumman

Jessica sa...

Åhhh vad glad jag e för din skull. Att det varit bubbellycka och lite glädje i själen. Det gör mig såååå glad. Hoppas det fortsätter ett par dagar.
Stora kramar