torsdag 16 oktober 2008

Så länge skutan kan gå...

"Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå,
om blott en dag eller två,
så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få."

Jag håller krampaktigt fast vid det... att försöka se ljusglimtarna.

3 kommentarer:

Eleonora sa...

Ljusglimten idag består av ett lååångt mail från en bloggvän! Tror jag, hoppas jag, avsåg jag. Kram på dig

Jessica sa...

Vill bara lämna en tänker på er kram

Anonym sa...

Elisabet...det finns ljusglimtar, tro mig.
Jag var en sväng ikväll till begravningsplatsen med ett ljus (som varar i 5 dygn). Det börjar ju bli riktigt mörkt om kvällarna nu.
Jannes sten är utformad så att man öppnar en lucka på baksidan och kan sätta in ett ljus som lyser igenom hela stenen. Det kommer från en finsk modell från början.
Jag var inte glad idag, och gick med tunga steg bort, med gravljuset i handen.
När jag närmade mig såg jag att det hade varit begravning bara 4 platser bort från Jannes och det borde liksom inte ha funnits plats, för det är precis i slutet av "tomten" om man kan uttrycka sig så.
Jag kom av mig i min ledsamhet och gick fram för att läsa på det lilla svarta korset med vit nummerlapp och såg ett obekant namn.
En man, som lagts till vila idag, bara 4 platser bort från min man och jag kom av mig, gripen av den sorg som måste vilat tungt över platsen denna dag.
Någon annan, några andra, sörjer just nu över en man som lagts ill vila.
Och det kändes med en gång som att man inte är ensam. Fler sörjer.
Ja, så är det, många sörjer, hela tiden!
Men hur tungt det än är, så går livet vidare, på ett sätt eller annat.
Det gör det.
Tro mig.
Livet går vidare och till och med bra.