torsdag 30 oktober 2008

Tre ögonblick...

... av lycka. Fick jag idag. Av den där ljuvliga, nästan lite hemlighetsfulla sorten... den där som bara kunde delas av oss två.... den där som var vi... jag och Sven-Erik. Den där som gör ont att bära sen...

... "Vad du har fint på rummet ditt", sa jag.
"Ja, men jag vill ju ha dig med mig här" svarade han, och tog omkring mig, och kramade mig hårt... och länge stod vi så. Han älskade mig... och jag älskade honom... mest i hela världen... så sa vi.

... "Titta" sa han, när vi stod nere i foajén, och väntade på taxin. Han pekade på sitt namn, som var uppsatt på en stor skylt. En skylt över vilka som bor på Tomtebo... på Sjöjungfrun.
"Jaa, Sven-Erik I", läste jag högt.
"Men kan du säga mitt namn då... det kanske skulle passa där också" frågade jag. Tänkte att jag måste kolla lite... om han vet... iallafall just nu.
Jag satt på soffan, och han stod nästan precis framför mig. Då kom han nära nära mig, böjde sig ner, och tryckte sin panna mot min panna, och så sa han.... mycket klart och tydligt:
"Elisabeth Ingelsson!"
Då älskade jag honom.... han älskade mig... mest i hela världen... sa vi så igen.

... Satt med hans jacka i knäet när han låg i stolen hos tandhygienisten. Den luktade han. Jag var till och med så fånig så jag tog upp den, och snusade i den. Den luktade HAN. Det var nog det ögonblick som blev svårast.... bara blunda och lukta på honom. Minnas.


"Hur har du hittat hit då?" var det första han sa när jag kom dit idag. Men innan jag hann svara, så hade han redan vänt bort ansiktet, och börjat prata med hunden som satt bredvid honom. (Sjöjungfruns demensboende har hundar anställda av kommunen där...)

När jag gick så satt han och åt ärtsoppa (som han aldrig någonsin åt förut!), och svarade bara "jaha" när jag sa att jag skulle komma förbi senare. Sen brydde han sig inte mer om mig, utan fortsatte att äta, och prata med bordsgrannen...

Så... en dag som gick ganska bra. Med tre ögonblick av lycka. Att minnas....

8 kommentarer:

Anonym sa...

God morgon söta Elisabeth.... Jag är dålig på att kommentera här inne hos dig men du finns alltid i mina tankar... Tycker så mycket om dig.
Vilken bitterljuv känsla det måste ha varit med den lilla glimten av hågkomst från S-E.... Jag känner din lycka över det men ändå din sorg..... Du är stark gumman.... Som tar dig genom detta.
Hoppas du kan få en fin dag idag.
Kram från Annika

✿Ewa sa...

Jag sitter och läser med en gråtklump ihalsen. Så fint med de tre ögonblicken.

kram

Anonym sa...

Va skönt, så roligt att det finns såna dagar fortfarande!! Ta vara på de små ögonblicken
kram ci

Eleonora sa...

Tre ögonblick av lycka! I rättan tid! Något du kan lägga i ryggsäcken och bära med dig och som för dig framåt!

Jag är så glad att du fick bekräftelse och värme av honom.

Anonym sa...

Underbart!!!
Kram Nalle

Laila sa...

Jag blir alldeles tårögd när jag läser om dina minnen som du nu kommer att bära med dig. Så mycket dom kommer att betyda för dig! Både på gott och ont... :-\
Men så härligt ändå att du (och jag tror även han) kan få uppleva den där känslan av kärleken mellan er ♥

Gisan sa...

Jag läser och myser när jag känner vad du måste ha känt när han "tog om dig". K Ä R L E K !!! Kramar...

Anonym sa...

Åh så vackert, och ändå så hemskt,,,konstigt att det som är så smärtsamt på samma gång kan vara vackert,,,jag gråter när jag läser - känner hur ont det gör i mig,,,
Men det är de där tre ögonblicken som är grinden som inte stängs mellan er,,,låt den stå på glänt så länge det går,,

Kramar