onsdag 14 januari 2009

I hallen...

Jag har inte dött.... somligt har bara ramlat ner i mössan på mig. Nu.

Det är nu det är svårt. Svårast. Insikter.


Det är som att befinna sig i hallen mellan två rum, och man bara står där. Man har lämnat det ena rummet... för att gå till det andra.... men man hittar sig själv stående i hallen emellan dessa rum. Varför....? Man vänder sig om, och ser det rum man har lämnat... blickar bakåt. Ännu kan jag inte lämna det som finns där... han bor ju fortfarande där. Inte bara i mina minnen. Man ser heller inte vad som finns i nästa rum... man vet bara att det finns där. Det är dit man ska... till det ljusa rummet. Så känns det....


Tack alla som orkar bry sig om. Till de som skriver avundsjuka kommentarer, och till de som kommenterar de avundsjukas kommentarer fast de inte ens blivit utlagda på denna blogg... till dig vill jag bara skriva att din avundsjuka beror nog på att jag är så modig... och du så feg. För jag är modig som vågar skriva mitt namn... det vågar ju inte du. Så jag tycker synd om dig... att inte våga stå för sina åsikter, och den man är... det måste vara så så sorgligt och ensamt.
Å så du vet.... dina insinuationer och elaka påhopp blir ju också bemötta därefter... eftersom de skrivs av någon som inte har någon identitet.

Å annat som händer runt omkring, får som vanligt skrivas på andra ställen....

12 kommentarer:

Bloggblad sa...

Avundsjuka... hm... jag undrar om det inte är så att det är en av de där som vet precis hur andra ska sköta sina liv? Det finns många som är bättre på det, än på att sköta sina egna.

Och det är mycket för att slippa såna kommentarer som jag egentligen berättar väldigt lite om mitt liv... trots att det ytligt sett verkar som om jag berättar allt om gardiner, reafynd, mat och släktkalas... men det som är viktigast och också svårast vill jag inte ha några besserwisserkommentarer om, och därför skriver jag inget om det.

Stå på dig du. Det är din blogg, du väljer själv vad du ska skriva eller inte skriva. Och det är ditt liv... fast där får man inte välja lika självklart...

Kram på dig! Och det är väl för VÄL att din dotter inte är ute och röjer om nätterna eller ockuperar hus och hamnar i finkan... Det är fler "stora" barn som sitter hemma än vad man kan tro.

Anonym sa...

Tänker på dig,,,,


Kramar i massor.

Anonym sa...

Ja - det bästa är igentligen att inte ens kommentera i bloggen att den där anonyma finns.....helt enkelt behandla kommentarerna på det sätt som de är värda .......d v s inte lägga 2 sek energi på dem..

Ta bort dem o sedan äar de borta för evigt ....

Lättare sagt än gjort!

Ha det gott!!

Johbur sa...

Avundsjuka är som fyllesjuka, vissa kan inte sluta. Tack för en vackert sorgmodig blogg! Jag ska fortsätta läsa.

/Johbur

Min värld handlar om att få tillbaka livet efter två små döttrars för tidiga död. Välkommen:
www.johbur.blogspot.com

Anonym sa...

vilken bra beskrivning av en sorg och ett försök till acceptans av situationen. Varmaste kramar

Musikanta sa...

När man aldrig någonsin ens varit i närheten av den situation som du befinner dig i borde man inte ha några synpunkter alls på hur du ska leva ditt liv.

Framför allt inte missunna dig den goda kontakten du har med din dotter. Vilken trygghet för henne att ha en mamma som hon kan prata med allting om och som hon vet alltid ställer upp för henne den dag hon flyttar hemifrån!

Jag pratar med Mirren varje dag och är lycklig för att hon fortfarande tycker att det är roligt, trots att hon fyllt 31 och varit gift i mer än tio år. Inte känner jag det som att jag inte har "släppt taget".

Visst ger jag henne goda råd ibland, men det är sällan som hon följer dem...

Kram till er båda

Anonym sa...

Hej igen Carpe Diem. Längesen jag var här och hälsade på men måste än en gång bara lyfta på hatten för din otroliga styrka. Avundsjuka och elaka kommentarer tycker jag nog du kunde besparats. Glad att du står på dej och sänder lite styrkekramar.

Vida sa...

En stor varm kram till dig (precis som vanligt egentligen). Trots att vi aldrig träffats så berör dina inlägg mig och jag önskar dig goda, vackra saker och handlingar från de omkring dig mitt i allt det svåra.

Kramar

Liv

Eleonora sa...

Jag bryr mig om dig och vill önska att du bara fick ha det bra och glatt. Den fina närhet du och Carolina har tillsammans är något att glädja sig åt och att bevara. Ni vet båda hur gott ni har det, så bara njut av samvaron.

Så underbart att ha en skötsam flicka hemma.
Många kramar till er båda

✿Ewa sa...

Gomorron söta du! Tassar in på trötta fötter och ger dig en morgonkram. Fortsätt att vara glad över att du och din dotter har varandra och att ni mår bra av varandra. Fortsätt att fundera hit och dit, det leder framåt :).

Jag beundrar dig och din styrka och du, ignorera personer som är plumpa. Du får/ska skriva precis det som du vill, när du vill!

Kramar återigen!

Gisan sa...

Åh så skönt med rader från dig. Trots att jag förstår på dina rader att det är mycket tungt nu. Jag sänder dig all styrka jag bara kan! Kramar...

Anonym sa...

Jag säger bara - gå mot ljuset! Har du sett Touched by an angel, en serie som gick på Hallmark. Väldigt fin - den handlar om tre änglar som hjälper människor som har det svårt och ger dom hjälp att gå vidare i sitt liv. Slutordenn är alltid att "Gud älskar dig". Detta gäller även dig. Du har skyddsänglar som vill hjälpa dig vidare, så ta dom i handen och gå tryggt vidare i ditt liv. Kram till dig.