måndag 6 april 2009

Nyss pratade jag med dig...

... mitt älskade allt. Du där, och jag här. Å du hade ingen som helst aning om vem du pratade med... men du var glad ändå... för du skulle gå ut på promenad.
"Ja, men vad kul.... har du några bra skor då?" frågade jag. (Vet jag ju att du har, men jag frågar ändå...!)
"Nej, jag har bara tofflorna", svarade du.
"Nej, men nog har du väl uteskor också... du har ju både dina bruna och svarta skor där, eller har dom kommit bort?" frågade jag.
"Ja, jag stoppar in dom, och dom kommer bara ut igen" svarade du. Som om det svaret var helt självklart.... men jag förstod ju inte alls vad du menade.
Men jag tänkte... att det var nog lika bra att byta samtalsämne här.

"Hörru gubben, jag tänkte komma och hälsa på dig någon dag... o ta med mig lite "påskgötta"... för det vill du väl ha?" frågade jag.
"Ja, jag tackar.... det är bra", svarade du. Å lät väldigt förtjust i den idéen...
"Ja, det är ju påsk snart" sa jag.
"Jo, jag vet ju det" svarade du.
"Ja, och jag tänkte komma och krama om dig lite.... för jag tror du behöver kramas upp lite?" funderade jag.
"Ja, mycket" svarade du. (Det var nog svårast svårast svårast att höra....och minnas nu.)

"Ja, men då ska jag inte störa längre.... då får du gå iväg på din promenad, så hörs vi mer sen" sa jag.
"Ja, just det" svarade du.
"Ja, ha det så bra då gubben... puss och kram... och så är du rädd om dig" avslutade jag. Glad som en lärka.
"Ja, just det...ja, hej då" avslutade du. Glad som en lärka... du också.

Sen gick du antagligen iväg på promenad, fortfarande glad som en lärka. Å ditt samtal med mig det hade du redan glömt...
Jag satt kvar hemma och grät. Hemma vid VÅRT köksbord. Det kan jag skriva nu, gubben... för du vet inte det. Ingenting... varken köksbord, gråt eller telefonsamtal behöver du bekymra dig om nu. Det är bra, och det är det nästan enda viktiga. För det viktigaste.... som vi alltid sagt, du och jag..... det är ju Carolina.
Men det är svårt, gubben... jag har ju pratat med dig nästan varje dag i över 23 år.... o du har pratat med mig, och nu måste jag inse att du vet inte länge vet vem jag är...

Nu skriver jag inte mer om det. För det blev svårt...
... men jag ska komma och krama upp dig.

10 kommentarer:

Katarina sa...

Det måste vara konstigt....Jag försöker sätta mig in i känslan, men går bet. För detta kan man inte förstå om man inte varit där, tror jag. Om man tänker att han inte bor hemma så är det många som säkert känner, ja men gå vidare då..men så tänker man på varför han inte finns hemma med er, och då blir det ju så mycket svårare. Jag har förstått men kan inte känna det som du känner. Men om man försöker, tänker sig in i samma sits fast med sina egna personer som finns runt om så är det så ofattbart att min man inte skulle känna igen mig..och komma ihåg allt som varit i alla år..alltså det går inte att förstå hur det är. Vi kan bara försöka.
Kramar till er och med förhoppningar om att denna påsken blir ännu ett steg mot det nya, där du jobbar vidare så som du gör så bra. Och en underbar påsk, med godis och sol..det behöver vi alla!

Anonym sa...

Vad fin text i bloggen. Jag kan känna igen känslan då min älskade farfar som var mitt allt, min hjälte i livet försvann och tappade bort sitt minne i sin sjukdom många år innan han somnade in. Men idag minns jag allt förnuftigt han lärt mig, alla goa samtal vi haft under årens lopp då han var frisk & han kommer alltid att vara min älskade kloka farfar. Stor kram till dig fina du !

Tussegumman sa...

Elisabeth min vän! Så tufft det är för dig. Alla högtider så kommer saknaden fram av de liv som ni en gång hade. Jag har en otrolig saknad efter min mormor. Hon var mina lilla extramamma på många sätt. Jag saknar att kunna ta telefonluren och ringa henne. Att krama om henne. Önskar dig och Carolina allt gott och önskar jag kunde göra något för er! Styrkekramar till dig och Carolina från Tussegumman

Ancan sa...

Jag hittar inga ord som räcker till just nu.

KRAM till dig!

Isabelle sa...

Jag saknar ord idag min vän...
Stor varm kram till dig du fantastiska!

Anonym sa...

Finner inga ord. Finns här för dig.
Kramar i massor
Bodil

Eleonora sa...

Ja du hjärtat det är mycket som förändras på ett år.

Snällt av er att gå till SE med litet påskgodis. Han gillar ju kakor, tårta och godis har jag förstått. Han kommer att bli så glad av påskgodiset och du blir nöjd över att du gör honom glad. Kram på dig min söta vän

Kajsa sa...

Men så mina tårar rann då jag hörde just den låten med meryl Streep då jag såg mammamia filmen!
Så hemskt att veta att allt du sagt ja att hela ert telefonsamtal blir glömt i en handvändning. Stor varm kram till en av världens bästa mammor!!!!!

Kajsa sa...

Jag missade att skriva vem jag var nyss...

Fresia sa...

Hej
Hittade hit via Marskatten
Vet eg inte alls vad jag ska säga, blev bara så rörd av ditt inlägg. Tror din situation är väldigt sorgesam. Förstår också dina funderingar om ditt liv, vad ska du göra nu, är det så här det blev....
Önskar dig och din dotter en så trevlig påsk det bara går.
varm kram