... och jag sitter som vanligt i sängen med min kaffekopp på brickan, och datorn i knäet. Carolina är redan uppe och ska göra sig iordning för att träffa kompisen PH idag. Jag ska... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på.
Den senaste tiden har jag funderat mycket på min blogg. Den livlina som verkligen har gett, och fortfarande ger mig så mycket. En viktig dagbok, framför allt för mig och Carolina, om hur vårt liv förändrades, och fortfarande förändras, i takt med SE:s sjukdom. En dagbok där jag vet att många kan känna igen sig. En dagbok som har gett mig vänner som jag nog inte skulle ha mött annars. En dagbok som behövde få vara min ventil.
Med andra ord... en dagbok som jag inte riktigt vet hur jag skulle klara mig utan idag.
Men det känns alltmer som om många har åsikter om det jag väljer att inte skriva om. Har jag med mina ord öppnat upp för hur andra människor tycker att jag ska leva mitt liv? Att de utifrån det jag har skrivit drar sina egna slutsatser... och... ja, jag vet inte... men jag försöker att skriva så öppenhjärtligt jag kan, men många kloka förstår ju att somligt kan jag helt enkelt inte skriva om än... och de förstår också, utan ord, att detta somligt ändå måste bäras.
Du förlorade din man i tsunamin. Jag förlorade, och förlorar, min man i en demenssjukdom. Alla har vi förlorat någon som stått oss nära... och alla har vi olka sätt för att hantera det. Det finns inga rätt och inga fel i hur man ska överleva i en sådan sorgeprocess.. vi gör alla olika... men målet delar vi... att överleva förlusten.
Nu pratar jag inte om de elaka anonyma kommentarerna. De får jag rätt ofta, och speciellt när jag skriver om Carolinas förtvivlan när det gäller vår släkt och sin pappas sjukdom. Det är lite märkligt, tycker jag.
Men dessa kommentarer gör mig inte så mycket. Eller rättare sagt, de berör mig inte alls. Som idag igen... en kommetar som bl a hånar mig för att jag igår skrev att jag skulle köpa chokladbollar till mig och Carolina. Men vem... vem orkar bry sig om sånt??? Inte då jag iallafall... jag blir oftast bara lite full i skratt... så där som en vuxna ler åt något roligt som ett barn skrivit.
Nu blev det lite rörigt i skrivet känner jag, men det får bli som det kan. Min tanke är ändå att kanske har min blogg blivit alltför personlig och utlämnande.... och kanske skulle jag börja skriva om vädret istället.
Jag vet inte...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Alltså, det är ju DIN blogg. Du skriver ju om VAD DU VILL!!! Skit i vad folk säger. Vill du vara personlig så var det! Fattar inte varför folk ska tycka en massa... Hur skulle ditt liv se ut om du slutade blogga? Du har säkerligen bearbetat massor av skit du har haft inom dig genom att skriva av dig. Jag vill gärna att du fortsätter! Men det är ju DITT val!!!
Många kramar!
Tycker du ska lägga ut dom elaka kommentarerna.Syften med dom är nog att trampa på dig.Vi som följer dig och känner med dig och vill dig väl på alla sätt kommer att stå som en mur mot dessa elakheter.Människor som inte kan stå för sina kommentarer med sitt namn är fega jävlar. Har man så lite mellan öronen som dessa/den personen borde man uppsöka någon form av hjälp.
Jag blir bara så upprörd när jag läser om detta.Det är så lågt en människa kan sjunka.
Att man bara kan trampa på den som redan ligger.
Elisabeth ,fortsätt skriva som du gör.Jag vill fortsätta följa dig på din livs resa.Tänker ofta på dig ska du veta.Själv tycker jag du är en stor människa med mycke klokhet och insikt.
Kram från en arg-ewa !
Tycker du ska lägga ut dom elaka kommentarerna.Syften med dom är nog att trampa på dig.Vi som följer dig och känner med dig och vill dig väl på alla sätt kommer att stå som en mur mot dessa elakheter.Människor som inte kan stå för sina kommentarer med sitt namn är fega jävlar. Har man så lite mellan öronen som dessa/den personen borde man uppsöka någon form av hjälp.
Jag blir bara så upprörd när jag läser om detta.Det är så lågt en människa kan sjunka.
Att man bara kan trampa på den som redan ligger.
Elisabeth ,fortsätt skriva som du gör.Jag vill fortsätta följa dig på din livs resa.Tänker ofta på dig ska du veta.Själv tycker jag du är en stor människa med mycke klokhet och insikt.
Kram från en arg-ewa !
Vet du, jag tycker du ska visa alla kommentarer som dyker upp, även de anonyma dumheterna. Kanske kommer andra läsare reagera och kommentera och på så sätt ta udden av elekheterna... Märker du att det inte ger ngt utan bara lämnar en bitter eftersmak fortsätter du blockera som tidigare.
Bara en tanke...
Må så gott och njut sommaren utan dåligt samvete!
/m-matten
Hej
Oavsett vad du väljer att skriva så se till att du har en ventil någonstans, bloggen eller något annat.Det är viktigt att ha en ventil.Alla våra bloggar är ju våra egna och där väljer ju vi vad vi vill skriva.Tycker man inte om innehållet kan man låta bli att läsa
Ha det så bra
Catharina
Elisabeth du ska skriva precis vad du vill. Och skulle du bara skriva om vädret så skulle du inte ha så många bloggvänner....
De som lämnar elaka kommentarer;varför läser de din blogg överhuvudtaget???Jag älskar att följa din blogg. Stå på dig vännen//Kram
Låt de anonyma kommentarerna schavottera här och vi kommer alla att ställa oss som en mur runt dig och Carolina.
Egentligen är det inte så knepigt; Man skriver det man vill och det står ju var och en fritt att läsa.
Jag fattar inte riktigt varför man fortsätter läsa en blogg, som man inte tycker om.
Läs nåt annat då!
kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Hej!
Jag hoppas du inte tyckte att min kommentar var elak. Inte ska jag lägga mej i, det vet jag ju. Tänkte bara hjälpa dej och Carolina. Att du bara skulle skicka ett grattis till studenten och samtidigt visa åt Carolina att så gör man.
Men som sagt, jag ska inte lägga mej i för jag vet ju faktiskt inte bakgrunden.
Hoppas du nu förstår hur jag tänkte.
Och...
du skall faktiskt inte börja skriva om vädret!
Fortsätt som du gjort hittills!
Jag håller med de övriga, i din blogg skriver du det som ditt hjärta är fyllt av. Om någon annan tycker något annat så får den stoltsera med det bäst den vill. Lägg ut det så står vi, precis som trollmor skriver, som en mur mot dessa elakheter.
Förstår att du blir trött och fundersam....vad göra? Men jag tror att du behöver skriva, behöver få feedback i något som du tyvärr är alltför ensam i. Tänk om du bodde närmare oss alla. Så många go fika stunder det skulle bli då :D.
Hjärtekramar i massor
Det är märkligt att det finns personer som medvetet vill trampa ner och vara elaka. Det har jag svårt att förstå.
Men sen finns det ju några av oss (dit jag själv räknar mig) som ibland är lite klämkäcka och vill pusha dig framåt för att bli starkare, jag hoppas att du känner välviljan även om den låter lite gåpåig ibland.
Jag önskar så, för din skull, att du hittar din styrka och kan leva ditt eget liv parallellt med att du är maka och mor.
Kram syster!
Hej på dig vännen! Länge sedan nu och hos mig har tiden bara sprungit förbi med arbetsträning, stora beslut (har sagt upp mig pga för lång pendling med bil) och studentfirande av son.
Jag går in då och då men som du själv resonerar kring din blogg så känner jag att min har blivit lite för oanonym. Släkt som ska tycka och tänka om allt, en syster som sa upp kontakten med mig för några tankar och funderingar jag skrivit om och som inte hade något med henne eller hennes liv att göra men så tolkade hon det och gav mig ingen chans att förklara vad det betydde för mig... Trist...
Så därför har jag nog haft ett litet motstånd inför att blogga ett tag även om jag tycker om att skriva. Jag förstår dig och ditt dilemma men säger som övriga här, du ska skriva om det som är angeläget för dig annars fyller det ingen funktion. Jag är glad över att du kan rycka på axlarna och småle åt det hela, faktiskt påminner ju såna kommentarer lite om ett barn som har svårt att uttrycka sig eller är lite avundsjuk på att andra har funnit en väg att hantera sin situation.
Stå på dig vännen, jag kan stå lite åt dig oxå:))) Stora, varma kramar och som vanligt kommer en pust med guldströssel!!!
Du ska skriva om det du vill... och i alla fall jag vet att detta inte är hela ditt liv som ligger skrivet framför ögonen på mig. Vet att ditt liv är så mycket mer, som du inte skriver. Fast inte alla fattar att det fungerar så.
Det finns alltid människor som vill trampa sig fram, över andra, och bara gnäller och piper. Låt dem skämmas för vad de gjort. Det ska inte du göra.
Och släkten är inte alltid god att tas med. Jag vet. Jag vet.
Kram om hela dig!
Det här har vi ju pratat om så du vet vad jag tycker. Jag finns här om än litet frånvarande just nu i röran hemma hos mig. Min dator är -inte riktigt, men nästan - gömd under en massa saker. Men till fredag kan jag nog plocka fram som vanligt, för då ska gubbarna vara klara. Får försöka sno på för på lördag bär det av söderut på semester och då blir det paus igen.
Du vet att jag tänker på dig och stor kram sänder jag med!!
Skicka en kommentar