fredag 11 juni 2010

"Jag tror hon tycker...

... att det blev en bra dag igår... ändå!"
Funderar jag lite nu, där jag sitter i sängen med kaffekoppen och några skorpor. Carolina sover fortfarande... jo, hon har ju sommarlov nu... och Pontus P ligger här bredvid mig.

Solen bjöd på sina vackraste sommarstrålar, och jag kände mig så stolt när jag såg henne komma gående där från Wasaplan. I en sommarklänning (visserligen svart!), en liten blomma i håret, en stor stråväska, allt inköpt på HM i Stockholm, så var hon för mig bara den... ja, den vackraste vackra sommarflickan.
Hon var glad, och hördes så tacksam... och berättade om klasskompisen Linus som hade förstått... och som hade peppat och hämtat både chokladboll och dricka... och som hade suttit med henne i aulan... och som hade... ja, helt enkelt funnits där för henne när hon behövde någon som bäst. (Tack Gud, för snälla kompisar, tänker jag nu. )

Hon visade betygen. Å jag kände då igen... stoltheten. Nästan toppbetyg i allt. Inte för att jag brukar tycka att betyg i sig är så viktiga... men just att hon kunnat kämpa på så bra som hon gjort... trots allt det som varit, och är... DET kände jag, och känner fortfarande, en sådan beundran och stolthet inför. Styrkan hon ändå äger... (Tack Gud, här också...!)

Sen skulle vi gå på båten och fika. Men där serverades bara dyr mat nu... så det fick bli kinesisk lunchbuffé på Eastern Palace istället. Mycket billigare... och som jag tror... mycket godare! Vi fick till och med små chokladprickar till kaffet...

Sedan gick vi och strosade en stund på stan... och tittade på studenttåget med alla vackra stundenter som åkte förbi Rådhusesplanaden.
"Mamma, tänk... nästa år... då står jag där... å då kommer du att står här och gråta... för det vet jag ju att du kommer att göra...!"
"Ja, å du kommer att skämmas..." skämtade jag.

Vi gick till RK. Vi var kissnödiga, och sen så skulle jag ju jobba där på eftermiddagen. Carolina blev kvar där med mig en stund, och sen gick hon iväg för att möta sin gamla kompis PH. Å de hade haft en trevlig stund... och suttit och druckit latte på en uteservering.

På kvällen kom storebror Jonas med sin lilla familj. Jag hade köpt glasstårta, och det blev en mysig liten stund här också. Å inte nog med att de kom... hon fick dessutom ett presentkort på HM av dem... ja, ni vet... jag riktigt kände, då igen, stoltheten... och glädjen... över vilka fina barn jag har. Tack snällaste Gud för det... å tack Jonas och Sandra för att ni gav Carolina en sådan fin avslutning på hennes dag.

Tack Linus, PH, Jonas, Sandra för att ni fanns där för Carolina igår. För utan er så hade det blivit en betydligt betydligt tuffare dag...

..........

Idag vet jag att alla i min släkt åker till min syster över helgen. De ska bl a fira min systerdotter som tagit studenten. Det gör ingenting...
Jag har lovat Carolina att vi ska gå ner på HM... hon KAN ju göra någe fynd, och hon har ju sitt presentkort. Vi ska njuta av solen som lyser idag, Köpa chokladbollar på Ica så vi har framför teven ikväll... så... ja, det gör ingenting. Vi har vårat liv nu...

3 kommentarer:

Pia sa...

Låter som om ni fick en fin dag igår och den blir säkert bra i dag också. Bra att du börjar känna att ni lever erat liv. Sommarkramar från ett regnigt Eskilstuna

Renée sa...

Min flicka slutade 3:an idag. Om några år kommer hon att ta studenten och jag kommer att stå där och vara en stolt mamma... Åren går alldeles för fort känns det som. Man nästan vill stanna den lite så man hinner smaka på den helt och fullt. Passa på att njuta nu...

Lisbet sa...

Nog kommer du väl att gratulera din systerdotter? Inte har väl hon gjort dej något? Det är väl andra som gjort...