måndag 18 oktober 2010

Det finns verkligen gånger...

... som jag tänker: "Nä, nu skiter jag i det här!"
Idag, eller iallafall precis innan jag skulle åka iväg till tandläkaren, så tänkte jag så. För inte nog med att tandvärken och tandläkarskräcken gjorde sitt yttersta för att plåga mig... så precis som jag kom in med Pontus P så small det till i hallampan och det blev mörkt i både hallen och köket.

I det läget höll jag på att börja grina... tyckte omåttligt synd om mig själv... och kände där djupast inom mig... Sven-Erik, kom hem... kom hem... KOM HEM NU!!! Så sa jag högt: "Nä, nu skiter jag i det här!" För det kändes helt enkelt för mycket...

Men hur det nu var... eller rättare sagt, hur det nu är...efter att pappa snällt skjutsat upp mig till tandläkaren... och de nu har gjort en provisorisk rotfyllning... dragit bort några rötter från en självutdragen tand... konstaterat att jag har kvar min tandköttsinflammation... och att det finns mer att göra på mina tänder... så känns det just nu som att... äsch, det gick ju bra ändå... en världslig sak egentligen... nu fixar vi det här... och det kunde ju ha varit värre!"
Så jag tar ett nytt djupt (och modigt) andetag.... att fixa det här också. Oavsett tandläkarskräck (det är här modet saknas) och annat...


Å jag har ringt till fastighetsskötaren... på Riksbyggen.

3 kommentarer:

bollebygdsbo sa...

Även om man vet att saker och ting går så kan det behövas lite jämmer för att ta sig igenom.
Kramar till dig från mig!

Eleonora sa...

Skönt att du tar hand om tänderna. Det är ju så viktigt och smärtan är ju överkomlig, om man får bedövning känns det ju inte alls.

Lycka till med resterande reparationer. Kram kram

caja sa...

"Det är väldigt svårt att vara m-m-modig när man är ett mycket litet djur/Nasse"
A.A Milne