lördag 3 december 2011

Vi är hos mamma...

... o pappa servar henne med the och skorpor. Hon får antibiotika och ser lite piggare ut.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt om det vänder lite o hon piggar på sig. Kram Ingabritt

Di sa...

å vad jag hoppas att mamma blir bättre!! Tänkte jättemkt på dig i går då jag satt och tittade på en släkting i kyrkan som fått Alzheimers och vars mamma vi var på begravning för...hörde hur han förvirrat försökte förstå och såg hans dotter titta på honom kärleksfullt, det gjorde ont, och tänkte på er, hur ni har det och hur ni haft det..önskar er det bästa just nu och du finns i mina tankar ofta! Kramar

Elisabeth sa...

iNGABRITT: Tack, min vän! Ja, varje litet halmstrå av bra blir till hopp nu. Till dig så här på lördagkvällen går en tanke som jag hoppas att du känner.. "du är inte ensam, Ingabritt"! Varm kram..

dI: Tack, min vän! Jag känner klumpen i halsen när jag läser dina ord.. för jag känner igen.. och minns.. svärfars begravning. Det var lite precis som du skriver.. Sven-Erik som inte förstod. Så känner jag värmen... värmen av omtanke som jag läser mellan dina rader, Di.. och den fyller mig med den djupaste tacksamhet och klumpen blir till värme. Tack snälla snälla!! Varm kram..

Kersti sa...

Å även om det inte alltid syns är jag med er. Många stora kramar.

Elisabeth sa...

kERSTI: Tack, min vän! Det känns tryggt att veta. Vänskap är ett av de starkast bärande banden när det går lite tungt... Varm kram..