Han flyttade in hos oss permanent i november 2005! Att han redan då varit inneboende hos oss under en längre tid visste jag inte.Det enda jag visste var att något var fel, och att detta något kommit emellan mig och min man!
Detta hände i november 2005 men det är först idag som jag med lite galghumor kan och orkar berätta om det! För tiden som följde därefter blev bara HELVETET PÅ JORDEN!!! Från diagnos,berätta för min man,berätta för mina barn o övrig släkt,sälja huset och flytta, till att idag försöka överleva själv,ta hand om min man,hjälpa mina barn och nu bara ta en dag i taget! Jag åkte från himlen rakt ner i helvetet - och nu har jag/vi börjat den mödosamma klättringen tillbaka upp! Kan vi någonsin komma till himlen igen?
Inte mer om det här nu - jag känner att det blir för tufft när jag tänker tillbaka! Men min blogg kommer att handla mycket om Herr A och den verklighet och vardag vi lever i nu! Kanske kan mitt skrivande också bli en form av rehabilitering för mig! Hoppas det!
Pratade med Svärmor idag! Hon har, utan att jag tror hon är medveten om det, blivit lite av en livlina för mig! Man blir alltid så glad när man har henne på tråden!! Hon bjuder på sig själv, har en stor portion humor, och är lite gulligt virrig! Man kan inte bli annat än varm i hjärtat när hon kommer med nåt av sina härliga uttryck!!
Tack svärmor för att du finns!
Man behöver många livlinor just nu....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag skulle vilja säga att det är tur att vi har dig! mamma, britt och jag. Tack för att du finns, för oss och inte minst för min älskade bror
Tack! Värmande ord som jag lägger in på mitt livlinekonto!
Jag har ju er också! Kram...
Fann din blogg av lyckad slump, såg att du också finns i Umé och upptäckte sedan att du skriver om ett otäckt och gripande ämne. Jag läser vidare!
I det blogg community vi lever i har förstås även jag en sådan, plupp.bloggagratis.se
/Sara
Intressant blogg att läsa. Jag har en pappa som har samma sjukdom.
Jag återkommer hit!
Skicka en kommentar