Men vi blev bjudna på middag hos mamma och pappa. Det var skönt att komma ut en stund. Pontus P fick följa med...
Carolina fick ett depp på natten... ensamhet är svårt. Speciellt nu. Då måste bara en mamma vara den starkaste mamman som finns... då måste hon visa på hoppet som kommer därborta.
"Det kommer att bli bättre, gumman!" Idag ska hon baka lite... har hon bestämt.
6 kommentarer:
Stor kram från Nalle
De allra varmaste och goaste kramarna till er båda skickar jag via cyberrymden.
Skickar dig en kram, så fint du skrev om SE och julklockan...
Han såg verkligen stilig ut på bilden! Det är just sånt som det du skrev om som är det mest förunderliga och jobbiga med den här sjukdomen. Glasklart i ena stunden och i nästa är dimridån fördragen.Igen. Såg du att jag mailade dig om att jag använde din juldikt från förra året? Hoppas det är ok.
Ha det gott!
Kram Maria
Kramar till er båda! Det är mörkt nu men det blir ljusare igen...Kramar från Tussegumman
Glömde att säga att du har en utmärkelse att hämta på min blogg/Kramar Tussegumman
Åh vilken fight ni ständigt lever med... Jag vill kramar om er båda. Lyfta tyngden från era axlar. Kramar...
Skicka en kommentar