... vad less jag blir när jag hör det!
Ja, men vad menar de egentligen? De som säger så... Ser de inte, att fast vi kanske inte har ork och styrka att titta så där väldigt långt fram, så är det ju faktiskt det vi gör... varje dag. Vi inte bara ser framför oss... vi lever framåt. Varje dag så lever vi framåt!
Inte går det med glädje, och tjo och tjim, alla dagar och stunder. Inte går det med expressfart till det lyckliga ensamma livet därborta. Inte går det med så stora hopp och drömmar om framtiden än. Men det GÅR! Varje varje evigaste minut av det liv vi lever nu!
Jag kan förstå att det ofta sägs " i all välmening". Ibland läser jag om hälsocoacher och förståsigpåare som kommer med sina välmenta råd, och livsfilosofier... att "man ska leva nu, välja glädje... och titta framåt!"
Visst kan jag hålla med om att det finns ett vettigt tänk bakom ett sådant resonemang. Visst kan jag hålla med om att livet är till för att levas. Visst kan jag hålla med om att vår inställning till livet bör vara att vilja se det positiva vi har fått, se det positiva i det vi får nu, och söka det positiva i framtiden därborta. Jag håller med om det i varje bokstav.... men... jag tror att för att kunna göra det fullt ut... så ska man vara just där i det positiva livet... man ska knappt ha en enda sorg och/eller förtvivlan som har landat innanför ens dörr!
Det är mycket mycket stor skillnad mellan en sorg och förtvivlan som har landat innanför ens dörr, och en sorg och förtvivlan som faktiskt har parkerar sig där!
Här har ingen parkerat. Men vi måste få "titta framåt" i vår egen takt....
..........
Som igår... jag väckte Carolina strax före sju, och vi satt med tända ljus, lussebullar och pepparkakor, och tittade på Lucia på tv. En mysig stund... här och nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag kände mig också lite trött ibland på alla snälla människors käcka råd. Min filosofi är att leva i nuet. Och i nuet är vi ibland glada, ibland ledsna, ibland nöjda, ibland missbelåtna. Viktigt att inte förtränga det som anses negativt och vara i känslan, smaka på den. SEN kommer fen stora skillnaden - du och din doter har i grunden ett positivt sinnelag, så ni tillåter er inte att fastna i känslan, låter inte det negativa bli permanent. Men för att komma fram till ett liv med kvalitet måste vi ta oss igenom sorgen i vår egen takt.
Din blogg andas positiv framtidstro och vishet. Hoppas det kan bli en bok så smånigom. (Jag vet att jag låter tjatig!). Kram till er båda. / Sylvia
Varm kram och kloka ord, ni har er takt, och ert liv...du har snart en sak hos mig :) kram kram
Det här inlägget innehåller så mycket klokskap och en viktig iakttagelse till positivt tänkande när det blir alltför generaliserat och enkelspårigt så går det ju inte att använda i livet.
För livet är tufft, ledsamt och tungt ibland och det måste också få vara ok och det är viktigare att få vara i den processen och känna alla känslor man känner (vilket många gånger inte alls är speciellt angenäma eller vad man själv önskar).
Det är en större fara att då klistra på ett leeende som stelt sitter där och en panikartad blick som bara försöker blicka framåt.
Jag anser att saker måste få ta den tid det tar och att människor har lätt att råda så länge det inte gäller dom (precis som jag kanske gör nu.. hmmm).
Varm kram från Liv
Kära Elisabeth, jag tror - som du -att de som säger så säger det i all välmening. Men det som skiljer er åt är att de inte lever i er situation. Alla som lever nu, lever framåt. Det går ju inte att leva bakåt. Men framtiden är ju något som vi aldrig vet något om, så egentligen kan vi inte - ingen av oss - blicka dit. Men det vi kan göra är att försöka ta tag i de ljusstrimmor som kommer till oss. Bevara dem och önska att de blir till störra ljus och lycka i våra liv. Jag tycker att ni gör det bra, Carolina och du.
Det är också så att, det vi vet om är så mycket mer närarande än det vi inte känner till. I er närvaro nu finns det som drabbat S-E i allra högsta grad. Då är det svårt - om än omöjligt - att se att livet skulle kunna vända till något bra.För detta braiga som eventuellt kommer, det måste från och med nu levas endast av er två.
Det är en tanke och en verlighet som känns och är grym att tänka, även om det är ljusa tankar som styr.Så det är inte lätt att tänka ljust och på en ändrad tillvaro till det bättre, när man förstår att den tillvaron inte kan delas med en älskad person.
Ni ska - som ni också gör - ta allt som kommer i er egen takt. Vill ni titta bakåt och minnas så gör ni det, vill ni försöka ha en rolig dag så försöker ni just den dagen skapa lycka. Allt i er egen takt.Det är viktigt. Man kan inte leva sitt liv i någon annans takt eller vilja. Om någon säger till er att blicka framåt och se ljust på tillvaron, så erbjud dem att gå en dag i era skor. Era skor passar inte den andra personen. Det är endast ni som går i dem, som vet, som känner.
Kramar Nalle
Titta framåt gör man när man är där och klarar av att göra det. Det är lätt för dem att säga som inte har varit med om något sådant som ni har varit med om. Lika illa är det att säga till en som är deprimerad att rycka upp sig för det går inte. Personer måste vara här och nu och ta det i den takt som sorgen styr. Önskar dig och carolina allt gott och att ni får tillfällen att göra saker som får er att må bra. För jag tror det är viktigt att man gör saker som man mår själsligt bra av för att komma vidare i sorgen. Många kramar från Tussegumman
Precis. Det är här och nu som gäller. Och i nuet får man vara glad, ledsen, arg eller vad man nu behöver. Det viktiga i nuet och i dina känslor är att inse att du kan inte styra vad du känner, men du kan välja hur du hanterar det.
Så valet är ditt. Ibland väljer du att vara ledsen, iband väljer du att bita ihop, ibland att bearbeta på något annat sätt. Det är ditt liv, dina känslor och det är du som besätmmer vad du behöver, just nu.
Det är svårt, men det går.
Utgå från dig själv och nuet.
Önskar er en God Jul med förhoppningar om lugn och ro för er båda två. (om så bara för en stund)
Du har så rätt i det du skriver. Inte sjutton kan nån känna precis som just du gör.Ingen kan bara säga att se framåt och vara positiv när man inte ens kan känna vad för känsla den andra har. Man kan kanske förstå. Att ge välmenta råd är kanske bra ibland och jag förstår att det kan kännas tungt att att höra att "Se framåt"hela tiden.Det är ju de små myrstegen för er som är så viktiga som gör ert liv just nu.En dag i taget en timme i taget etc.
Vi har (tror jag ) en uppgift att fylla här livet var och en ,olika för alla. Din S-E sin uppgift trots sin sjukdom och du din.
Vi har drömmar och förhoppningar och planer för vad vi vill men hur ofta får vi som vi vill. För dom allra flesta är vägen väldigt krokig och bakom varje krök tror jag vi får kraft och styrka för att orka vidare på den långa vandringen som livet är.
Ta det lungt och gör det som känns bäst just nu. Det som känns bra idag kan kännas helt tokigt i morgon men det viktiga är att inte sluta leva utan du stretar framåt och kämpar på ditt vis som du tycker är bra och något annat kan du inte göra.
Många kramar från mig
ewa
Hej gumman. Jag skickade ett mail till dig på din spray-mail. Använder du inte den mer? Ska jag skicka den till din hotmail?
Kram
Ni behöver få njut av här och nu också inte bara ha kravet att titta framåt. Kram
Varma kramar och tankar går till dig och Carolina! Många har sagt så mycket klokt och tänkvärt här i sina kommentarer, så jag nöjer mig med det.
/Ingrid
Ja,,,verkligen mycket kloka ord,,,
Varm kram
Ja du Elisabet, jag skulle oxså kunna skriva en hel bok här i kommentarerna, men det räcker med det som redan är sagt.
Klart att det är bara du som vet sannigen.. sanningen om din sanning:-) Att leva I, Tiden Nu är för mig min livsfilosofi och att "frysa lite om dina händer" ingår alltid i planerna:-)
Ha de fint du och de dina..
Kramar.. alltid det vet du.
Skicka en kommentar