... det känns! Jag har tusen saker att skriva om, och ändå vill inte orden landa. Det vill inte skrivas. Det vill inte orkas. Det vill bara bli en hög med ofullständiga utkast. Men jag vill ju. För det är viktigt för mig.
Måste hitta mig ett "skärpetänk" någonstans!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Om man lägger det åt sidan en stund så brukar det lösa sig.
Gör något annat, andas.
Hoppas du får en fin dag idag. Stora kramar!!
kikar in igen och ger dig en varm stor kram!!
Om orden inte landar låt dem flyga ett tag till. Gör nåt annat så kommer det tillbaka och låt det ta den tid det tar.
Kramar
Jag har ju sagt det förut, att jag själv brukar avstå från att ens tänka på mina bekymmer ibland. Än mindre skriva om dem - för mig fungerar det så att mina sår läker bättre om jag inte kliar på dem. Det är inte samma sak som att blunda, dock.
Men jag vet att det dina känslor är för svåra för att bara lägga undan dem ett tag.
Kram syster på jorden!
Pressa dig inte Elisabeth, det som vill fram kommer fram. Orden kommer åter, de kanske bara vill vila sig lite:) Kramar Nalle
Det här inlägget duger alldeles utmärkt tycker jag :-) I bland kan man bara flödesskriva,,,bara låta det bli som det blir :-) Det är gott nog ändå.
Kramar i massor.
I bland blir det så! Låt orden hitta fram själv och ta hand om dej själv under tiden! /Stor kram
Andas och låt "skrivet" vara en stund. Det kommer till dig igen. Kramar...
bara skriv ner det som kommer för dig, det blir lite rörigt och virrigt till en början men sedan rätt som det är så börjar det räta ut sig och den röda tråden syns igen.
Hoppas att ni får en skön och mysig luciamorgon med mys.
kramar
Ta det en annan dag. Eller så sätter du dig ned med block och penna. Ibalnd är det bara så svårt att få till alla tankar. Dom bara krockar med varandra
Skicka en kommentar