... med familj, var hit och drack lite kaffe idag. De hade sockerkaka med sig... och en ny liten hundvalp, som vi fick träffa för första gången. De var lite stressade, men det var trevligt att få besök.
Vi pratade mest om kungabröllop och hunduppfostran...
Nu har snart Carolina och jag firat bröllop färdigt. Någon prinsessbakelse fick vi inte tag i, men väl en "slabang" med en liten flagga på...
... och visst är det väl så att man sitter och minns sitt eget bröllop en sådan här dag. Åteminstone har det varit så för mig.
Den 7 juli har vi varit gifta i 20 år. Kom jag på precis nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Slabang! Åh, så gott! Minns att jag brukade festa på en sådan ibland när jag bodde i Umeå för ca 25 år sedan. Visst är det kondotori Mekka som säljer Slabang? Eller var det Nya Konditoriet? Jag har bakat en egen variant av Slabang ibland, det blir jättegott det också.
Ha en skön söndag!
Då fick ni ju en bra dag med lite avkoppling! Där hjärnan fick slappna av lite o ni fick mysa med en hundvalp och besök.
Att göra förändringar i omgivningen t ex i hemmet kan skapa stora förändringar inombords. Och förändringarna behöver inte vara något kostsamt, det kan vara en bukett vilda blommor som ställs på ett stärkande ställe. De mest lyckade förändringarn är de man kan göra av sådant man redan äger. Flytta om lite skapa nya arrangemang.
Vad kul att dom dök upp....visst är den söt den lilla vovven har bara sett den på kort men i alla fal..hur tog Persson det när det kom en ny hund hem till honom? Ja har varit ledig i helgen men har haft en massa måsten att göra o har fått gjort dom mesta. Saknar Er ha nu en bra söndag....Kram
Men nu måste du berätta vad Slabang är. Det har jag aldrig hört.
Till alla: Som en av de mest okonsekventa människor just nu, så blir det lite som det blir med svar på kommentarer... men jag återkommer med svar i eftermiddag. Jag tycker egentligen att det är oerhört viktigt att svara på kommentarer.. en självklarhet att bemöta den omtänksamhet som ni ger genom era ord... men jag måste ärligt skriva att oftast så orkar jag inte.
Men jag jobbar på det... Kram till er alla!
För mig är inte det viktigaste att du svarar på mina kommentarer. jag hoppas bara att jag kan visa lite omtanke kanske t o m ibland starta en ny tankebana hos dig att du hittar något nytt guldkorn i tillvaron.
Skriver inte för att du skall känna det som en belastning att svara....hoppas du förstår hur jag menar .
Kram
Brukar läsa din blogg ibland, vad fnt du skriver. har själv sjukdom i familjen, då livet många gånger kan kännas övermäktigt.
Hemskt att ni ska behöva ha det så svårt ekonomiskt, som om inte sjukdomen i sig är tillräcklig.
Skicka en kommentar