måndag 4 oktober 2010

Jag väljer att se henne...

... som den vackraste. Min mamma.

När jag ser henne sitta där på bänken, väntande på mig och pappa som varit inne på Coop och handlat lite. Hon orkade inte gå mer idag...
En mamma som sitter lite ihopsjunken av alltför många bördor av sjukdom på sina axlar. En mamma som nästan försvinner i sin svarta jacka, och som skyms lite av "orsasnabben" som står framför henne... rollatorn.
En mamma som idag gav mig det finaste en mamma kan ge sitt barn... sin tid. En underbar dag.

I en annan tid så kanske ett besök på Jysk och Myrorna, med efterföljande fika på Coop och där mamma bjöd, inte varit så mycket att orda om. Men mamma är sjuk... hon kämpar med mycket... och alltmer har jag sett hur hon tacklar av. Alltmer så har jag sett hur hon och pappa fått höja ribban för ord som "en bra dag", eller bara "en bra stund". Just nu så går hon med ständigt morfinplåster, och har sår en bit under hjärtat som inte vill läka. Deras oro är befogad.. och ändå kan de.. mitt i all denna oro som jag vet att de bär... höja denna ribba. Att det går bra ändå...

Jag tänker på en liten fågelunge när jag ser henne sitta där på bänken... en fågelunge som inte längre kan flyga så bra. Jag ser en liten, liten mamma...

Tack mamma... för dig idag. Du är den vackraste...

.........

Å hem kom jag med ett nytt täcke från Jysk. Jag blev så illa tvungen att köpa ett nytt, då herr Pontus P av någon märklig anledning kom på att han skulle pinka ner min säng för några veckor sen!! Jag kunde inte skälla på honom... men har emellanåt kallat honom för "protestpinkarn" sen dess...

8 kommentarer:

Anna sa...

Att bli gammal är inte alltid vackert men människan bakom kan fortsätta att vara vacker. Härligt med tid med din mamma.

Renée sa...

Jobbigt när ens föräldrar tacklar av, de ska ju finnas för alltid... Skönt ändå att hon får plåster mot värken, hon kunde ju iallafall följa med lite idag och det värdesätter hon nog massor! Ta vara på den tid som finns kvar, den går alldeles för fort!

Bittan sa...

Gud så fina ord såg vemsom inte älskar Britt????

Kram

Kersti sa...

Lycka kan vara så många saker och är kanske oftast inte de där stora omvälvande händelserna utan mer de där lilla i vardagen. Det som gör att vi blir så där alldeles varma i kroppen. Kramar från ett väldigt blåsigt Enskede.

Pettas sa...

Din beskrivning av fågelunge känner jag igen. Även jag upplevde att min starka mamma blev som en fågelunge innan hon flög vidare..
En tröst kanhända är att de lämnar en aldrig; de finns alltid..

Eleonora sa...

Det var en underbart vacker kärleksförklaring du ger till din lilla mamma! Kram på dig vännen

Anonym sa...

Så oerhört fina ord skrivna om sin mamma! Jag tror du innehar precis samma egenskaper som dina föräldrar. Viljan att se det positiva och att alltid, trots hur motigt det än känns alltid kämpa vidare.Lycka i livet är nog att kunna se de små små sakerna och ha förmågan att glädja sig över dem. Många kramar från Åsa

Elisabeth sa...

Till alla: Hur många många gånger har jag inte bestämt mig för att jag SKA bemöta och skriva svar på alla de kommentarer jag får?
Men... riktigt ärligt... jag orkar inte! Fast jag försöker så blir det inte som jag vill just nu... och så har det varit rätt länge, tycker jag.
Men till alla som kommenterar... för mig är det viktigt att få ge respons tillbaka till er. Ni, som genom era kommentarer, ger det stöd som, ärligt det också, gör att jag många gånger orkar. Tack snälla ni, och en dag så hoppas jag av hela mitt hjärta att jag kan vara samma stöd för er. Tack snälla ni!
I tanken en riktigt varm och tacksam kram till er alla...