Läste just ett senare inlägg, om dom nya tapeterna, och Din tröst till Carolina om att SE finns på något sätt och vis, hos henne, ändå. Och Ja, visst är det så, och visst blir det spännande med dom nya tapeterna :-)))
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
8 kommentarer:
Så fint att du passade på att ta bilden när solen tittade fram!
Kram!
Så vackert! Hoppas du får en skön helg!
KRAM!
Paula.
åh..ja...sooolen, vad vi alla längtar efter den! Låt den komma till oss!
Om du vill njuta av lite bilder elisabeth så är du välkommen att kika in på min nya blogg www.photobycaja.blogspot.com
Varm kram vännen/caja
Ja solen är sällsynt i alla fall här hos oss så det gäller att hålla kvar bilden i sitt inre. Kram
Oj vad man längtar efter solen nu!
Och än mer vackert kommer det att bli. Vi går ju mot vår och sommar.
Ha det bäst!
Kraaam!
Den där solen är verkligen efterlängtad. Denna tiden på året är den ständiga väntan på sol och blommor och blader.
Ha det gott
Läste just ett senare inlägg, om dom nya tapeterna, och Din tröst till Carolina om att SE finns på något sätt och vis, hos henne, ändå.
Och Ja, visst är det så, och visst blir det spännande med dom nya tapeterna :-)))
Solstrålar över livsrummen, ändå.
Hoppfullt. Ja.
KRAM ♥
från Eva
Skicka en kommentar