måndag 10 januari 2011

Ett enda liv får vi...

... och aldrig kan vi vända tillbaka. Ingen returresa till det jag borde, eller inte borde ha gjort. Varit en vän för någon annans enda liv. Att ha gett något från mitt eget hjärta... oavsett vad.. kan jag bara göra just nu... och det är det enda jag kan ta med mig till morgondagen... och då behövs där inte längre någon returbiljett.

Tack, min vän därute! Just du...

..........

Egentligen så skulle jag ha skrivit så mycket mycket mer... men av många olika anledningar så har jag valt att vara tyst. Vi har överlevt julen, vi har varit till Sven-Erik, vi har... eller rättare sagt, vi överlever.

Jag skulle skriva om svårt, och ännu svårare. Jag skulle skriva om hur vi mår, och inte mår. Jag skulle skriva om den tacksamhet jag känner. Jag skulle skriva om skenheliga kor. Ja, jag skulle skriva om så himla mycket! Men det blev så ... ja, jag skriver inte om det nu, känner jag... men jag har bara inte orkat skriva. Inte heller har jag velat skriva - då jag fått veta att det finns de i vår närhet som använder mina ord för... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... men jag blev minst sagt chockad när jag fick veta det. Men fult och elakt... ja, det är det. Sorgligt också. Å jag kan bara hoppas att de inte sitter där en dag och önskar sig en returbiljett...

Så jag får se hur jag gör med skrivet... men jag vill ju så gärna berätta. Å kanske mest för den skull om mina ord kan vara till stöd för någon annan...

Till alla mina vänner... och från ett mycket mycket ödmjukt mammahjärta... tack snälla!

18 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Så skönt att se att du skriver lite igen. Jag har undrat så om det hänt nåt med er.
Att någon kan använda dina ord till nåt elakt och fult är helt obegripligt. Varför det? Hur tänker man då? Inte kommer det att ringa nån änglavingeklocka för dem, inte och de kommer säkert nån gång att önska sig en returbiljett!
Men då är det försent att ångra...
kramar, vännen...

Caja: sa...

*Kramar om* varmt och innerligt, har saknat dig/caja

bollebygdsbo sa...

Tack för ett livstecken Elisabeth.
Förstår att det är, och har varit, svårt. Hur svårt kan jag dock aldrig sätta mig in i.
Vill du prata så hör av dig på något sätt.
Många tankar och många kramar till dig.
Önskar dig allt gott

Anonym sa...

Bra att du är tillbaka!
/Maria

Renée sa...

Jag har tänkt på dig ska du veta... Nu blev jag så glad över att se att du hade skrivit ett inlägg! Skönt att ni fixade julen, förstår att den är allt annat än fridfull för er... Själv har jag haft den värsta julen på mannaminne och äntligen börjar mitt liv att bli som vanligt igen... Hunden min har dock fortfarande tre stora hål i sidan trots att det snart har gått en hel månad sedan bettet... Det värsta i det hela är att jag har fått mig en riktig tankeställare. En del människor är faktiskt sådana att de skiter i hur andra har det, de saknar helt och hållet empati... Trodde inte dessa människor knappt fanns så jag är fortfarande så chockad...
Jag hoppas atrt du har det bra trots alla bekymmer. Jag önskar jag kunde hjälpa dig men jag skickar en hel hög med kramar istället!

Anonym sa...

Istället för att göra livet svårt och svart för varandra så skulle vi alla kunna hjälpa och stötta. Ska det vara så svårt?! "Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dej", heter det ju. Undrar om alla dom skenheliga vill ha det så?! Det gör mej såå upprörd när människor inte kan behandla varandra väl. Tyvärr tror jag inte att dom som har felat så grovt någonsin ångrar sig! Det skulle ju betyda att dom har ett samvete, och det tror jag inte att dom har! Snarare en svart, egoistisk själ och ett stenhjärta!
En stor styrkekram till dej!

Unknown sa...

kram på dig! Ibland kanske det är bäst att vara tyst för att vara beskyddad från onda tungor.. men du behöver inte vara tyst inför honom som ser djupare och som ser dig precis som du är.. Han som kan ge dig det du verkligen behöver. Guds Frid som övergår allt förstånd och som på ett finurligt underbart sätt får oss att lyfta blicken... Du är sedd och Du är värdefull...

Eleonora sa...

Sötaste Elisabeth,
Det har jag känt på mig hela tiden du varit i paus-nivå, men om det kan trösta, så är vi många som känner med dig, för dig och om dig! Avundsjuka / svartsjuka finns i många olika former - men främst hos osäkra människor. Att du inte släpper in en enda av deras tankar vet jag, men viss påverkan kan vara svår att slå bort ifrån sig.

Vill bara hålla om och krama. Mina tankar har du och du vet ju var jag finns.
Din Eleonora

Anna-gravid i vecka 32 sa...

Jag har gått in på din blogg varje dag och önskat att du skulle komma tillbaka. Det du skriver är viktigt för dig men även viktigt att prata om. Att människor tänker till. Kram

kajsa sa...

Vet inte vad som har hänt MEn JAG ÖNSKAR DEJ ALLT GOTT IAF OCH SKICKAR DEJ EN JÄTTESTOR KRAM!

✿Ewa sa...

Fina fina Elisabeth, självklart ska du skriva. Och det hjälper andra! En pappa till en släkting har fått ahlzheimer det har gått fort, verkligen jättefort. Från att han inte hittade hem med bussen i våras till nu...då han knappt hittar i lägenheten. En trött hustru som passar honom så att det inte händer något farligt dygnets alla timmar. En utredning som gör att man får början till hjälp i allafall har tagit tid och är ännu ej påbörjad. Hela er process, som du har beskrivit så bra är dom nu i början av. Och med det jag vet ifrån dig, så kan jag ge små råd. Och jag förstår att även om sjukdomen har ett snabbt förlopp, så är det svårt att veta vart man börjar för att få hjälp. Och processen att h*n inte ska kunna bo hemma längre...måste vara mycket svår att gå igenom.
Så Elisabeth, ditt skrivande hjälper många! Säkerligen även många som inte har råkat ut för precis samma som ni. Och de som tycker sig veta och har åsikter om ditt skrivande...jaaa, de kan väl inte bättre skriver jag i milda ordalag även om jag skulle vilja skriva något osande.

Massor av varma hjärtekramar
E

Lisbet sa...

Så skönt att du är tillbaka här. Har saknat dej så.
kramar

Vida sa...

Hej Elisabeth! skönt att se att du skrivit ett inlägg.. förstår inte människors elakhet men du gör en skillnad med din blogg och är så modig på så många vis.
Varmaste kramen

Ewa sa...

Bara sååå glad att Du skriver lite igen, har saknat dej.....
Bamsekram från
Ewa

Musikanta sa...

Välkommen tillbaka till bloggen!
Kramar från Ingrid

Camilla sa...

Så härligt att få nåt livstecken från dig. Även om du inte verkar tro det, så är du en otroligt stark människa. Stå upp och strunta i de där odågorna till idioter som har ont av vad du skriver. Låt inte de människorna styra ditt liv. Du har klarat så mycket och klarar av några små kryp som dem också.
Jag har saknat dig här i bloggen och tittat in här för jämnan.
Hoppas att du och dottern fick en rejäl omgång med nya krafter av det nya året.
Sköt om dig och låt inte en eller två parasiter påverka hur du uttrycker dig här.
Varma kramar

Dubbelörn sa...

Kramar om dig... länge... :)

Anonym sa...

Skönt att du är tillbaka. Blev rikigt orolig ett tag. Kom ihåg att "mot dumhet kämpar gudarna förgäves" så lägg ingen kraft på energitjuvar o människor utan empati. Kram Ibe