Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
5 kommentarer:
Jag hjälper dig gärna att leta..... Hoppas att du hittar den igen. Det är en liten extra stund av eftertanke att få läsa din blogg.
/Ann
Låt den vila lite och ta tag i den kom den kommer tilbaka, skrivlusten :)
Kram
Ibland har man inga ord....
Många varma tankar från
Kia
Tack alla! Ni vet så där som Askungen tackar när hon ser vad de små söta mössen gjort för henne... tack snälla! Varm kram..
Skicka en kommentar