lördag 7 juli 2012

Man kan inte sakna det man ännu inte har förlorat.


Igår dog inte min mamma. Igår dog inte min mamma. Igår dog inte min mamma.

Den meningen skulle jag kunna skriva hur många gånger som helst just nu... för inom mig dog inte alls min mamma igår. Det var en annan älskad kvinna som låg där med halvslutna ögon. Som drog djupa andetag... nös några gånger... och sen kom det inga mer andetag. Det var en annan älskad kvinna vars kropp jag så väl kände igen... och vars schampodoft jag länge kände när jag pussade henne vid hårfästet. En annan älskad kvinna vars varma händer jag höll i mina tills de började bli kalla. En annan älskad kvinna som vi sen tvättade så varsamt och klädde i finaste sommarklänningen. En annan älskad kvinna som hade somnat in 12.30... och när de sen kom från begraviningsbyrån för att hämta denna älskade kvinna, då hade jag redan gått hem.

Min mamma... hon sitter just nu i fotöljen tillsammans med pappa och ser på någon bra deckare.


Så man kan inte sakna det man ännu inte har förlorat... bara nudda lite vid det fruktasvärda. Å känna gråten...

3 kommentarer:

Anitha sa...

Finns inga ord som lindrar er sorg...
skickar en varm kram i stället...

Ruta Ett sa...

Åh, det tar tid att förstå att ens mamma inte längre finns i livet.
MEN i mitt liv finns min mamma fortfarande, i mina tankar finns hon, i min vardag finns hon och det kommer att göra så länge jag lever.
Jag har lärt mig att acceptera att det är så, men jag saknar henne ...
Din mamma kommer också att finnas med i ditt liv och Carolinas...länge, länge...alltid
Bamsekramar till er båda...

Maggan sa...

Så fint du skriver och beskriver! Varma tankar och hälsningar även från mig. Kram!