måndag 17 december 2012

Kära medmänniska...

... den här julen behöver jag din hjälp.
Min mamma dog i somras, och det blir en tuff jul. Min man sitter svårt sjuk på ett demensboende, och det blir en tuff jul. Min far, syskon och son har vi inte längre någon kontakt med, och det blir en tuff jul.
 Jag hade inte kunnat förhindra eller ändra det svåra som livet har gett mig nu, men jag kan välja hur jag överlever. Å det är här du kommer in, kära medmänniska. Med ditt skratt så kan du locka mig att skratta... med din värme så kan du värma mig... och med din glädje så kan du mildra min sorg... då är du den medmänniska jag behöver just nu.

Visst förstår jag, mer än väl, att även du kan ha dina sorger och ditt svåra att bära. Men om våran enda gemensamma nämnare är att bara delge varandra det svåra och trista så är jag nog den sämsta av medmänniskor att söka stöd hos just nu. Jag skulle gärna vilja, och en dag kanske , men just nu så har jag inte den styrkan.
 För jag tror inte på att leva i sorg. Den finns där och ska få finnas, men den ska mildras och överlevas... och man kan finna mycket hjälp hos de som går bredvid och stöttar med glädje, värme och omtanke. Så det är därför jag ber om din hjälp nu... kära medmänniska.

(Jag ber sällan om hjälp... nu gör jag det.)

Sen ska jag också skriva att vi har haft en fin helg, Carolina och jag. Bakat lite kakor, skrattat åt tokigt, busat med Pontus P... och så. Små stunder av fina minnen... där vi vågat minnas lite det som var... mamma och Sven-Erik. Några andra minnen ska vi inte ta med oss från den här helgen... iallafall inte just nu.

7 kommentarer:

Gena sa...

Hej Elisabet
Kan tyvärr inte hjälpa dig har också en stor sorg att bära o tycker det blir värre vid Storhelger Jag blir bara förvånad att du skriver att du inte har någon kontakt med din Far är det så???Massa kramar til er båda o hoppas på en fin Jul trots allt

Anonym sa...

Jag "smyger" i din och Carolinas skugga i bloggen. Kommenterar inte så ofta.Men du ska veta att ni har mitt tysta stöd och jag hoppas innerligt att ni två får en God Jul tillsammans. Massor av kramar till er. Stina.

Bloggblad sa...

Jag visste inte att du har förlorat kontakten med den delen av din familj, det var inte roligt att höra.

Jag tänker på dig då och då, och hoppas att du och Carolina hittar ljuspunkter att få energi ifrån.

Det verkar ju som om ni tillsammans har hittat sätt att få tillvaron att fungera.

Kram på dig!

Med Lenas egna ord sa...

Kära du!

Jag följer dig för vart inlägg, du är inte så ensam i alla fall. Jag blir solo på julkvällen, mina assistenter har fått ledigt och barnen har sina firanden.Blev bjuden till äldste sonen, men där skulle det finnas 6 små barn och det orkar jag inte.
Däremot på juldagen kommer mina tre söner med familjer hit. Det blir trångt och jobbigt men jag vill...

Sönernas far dog ganska hastigt den 7:e, så det känns ju extra när det är helg.

Förstår att du saknar din mamma och även din make! S-E lever till kroppen, men inte själen.

Jag har sett att du ibland ber till Gud,, det gör jag också. Finns det ingen kyrka som tar emot ensamma vid julen? Kanske ni 2 skulle gå dit? Här är midnattsmässa kl 23,30, tyvärr kommer jag inte dit i år heller. Det är så vackert.

Om du vill kan du skriva till mig på min mail, lena@ohl.se. Kanske förklara varför du har brutit med resten av familjen? Du har ju en far och en son där...

I alla fall, jag tänker på dig och Carolina och ber för er.

Guds frid i juletid!

Kram Lena, Söderhamn

http://adiar.se sa...

Vännen min! Nu var det allt länge sedan jag skrev några rader men det innebär inte att jag slutat tänka på dig, och fina Carolina. Ni finns i mitt hjärta varje dag, och i min bön varje kväll. Jag har pendlat en del mellan hemmet, och på landet, och vid det sist nämnda finns ingen dator, hälsan är heller inte den bästa så energi har saknats till det mesta. Vill nu alla fall önska dig fina vän, och din lika fina Carolina, trots allt det svåra..En riktigt fin Fridfull Jul. Tankar och de varmaste kramar/Marjatta

Anonym sa...

Du är så klok och jordnära Elisabeth. Vi skulle nog alla må mycket bättre om vi fokuserar på de ljuspunkter som faktiskt finns (även om de bara är små tomtebloss i mörket). Det vi fokuserar på växer, vare sig väljer sorg eller glädjeämnen. Sen måste sorgen naturligtvis också få sit, som du så klart inser, men i de flesta lägen är det bättre att lyfta fram det ljusa än det mörka. Fick mig en tankeställare när du skrev på FB att du bara skulle gilla positiva skriverier, så riktigt. Önskar dig och dotter en absolut underb ar och mysig julhelg! /Sylvia S

Dubbelörn sa...

Jag finns med er, hela vägen.

Vår jul blir som alltid väldigt lugn. Bara vi tre, tillsammans. Det viktigaste ordet är just ordet "tillsammans".

Tillsammans, det är också du o Carolina.

Tillsammans grejar man det mesta. Minnen har vi nog alla om personer som har delat vårt "tillsammans", men det viktiga är här o nu. Nya traditioner som skapas av det nya "tillsammans".

Jag ringer... :)

Varmaste julkramarna till dig