onsdag 23 oktober 2013

Man får bara anpassa sig lite...



... tänker jag. När man tittar ut genom sina ännu inte tvättade fönster och ser den gråaste gråa himlen. Regnet som far dit vindarna blåser och höstlöven som följer med.
Visst kunde man tänka att det vore en riktig deppardag, som om vädereländet gav styrka åt det svåra som redan är. Så kunde man ju tänka... och känna.
Men så är det inte hos mig! Jag vänder på en femöring och tänder lampor, gnolar på sommarlåtar, gofikar mer än vanligt, tänker positiva tankar ... ja, men ni vet... "gör" mig lite glad.

För hur skulle det gå annars? I min lilla värld av förluster och sorg. Skulle jag en sådan här dag tänka och känna efter en enda tusendels sekund på de som jag förlorat... ja, då skulle jag kräkas och dö. Helt säkert.
Så därför... man får bara anpassa sig lite såna här dagar!


Just nu så har jag semester. Det går... än om jag mycket mycket hellre hade gått på jobbet. För hur det än är, och hur bra man än är på att anpassa sig och gilla läget... så är det räddningen för mig att ha ett jobb att gå till. Där får jag fokusera på att sätta scheman, vara frivilligledare och fixa i butiken. Där finns ingen som ser på mig som en annan sorg- och eländesmänniska. Jag vill inte att folk ska se mig på det sättet, då jag inte är det. Men samtidigt så har det ju varit, och är, lite mycket av den varan här...
Så hur trött jag än är när jag kommer hem efter en dag på jobbet så är det också med stor tacksamhet som jag sjunker ner i soffan: "Jag behövde inte tänka på det svåra idag heller!"


Sen det här med min syn. Ja, den är inte så bra. För sju år sedan fick jag en näthinneavlossning på höger öga. Man opererade fast näthinnan och dessutom opererade man gråstarr på samma öga. Kort därefter så upptäckte man att jag har både ett hål och en skada på gula fläcken vilket INTE går att operera i mitt fall. Hålet och/eller skadan har nu blivit större varför jag inte kan fokusera alls. På mitt vänstra öga så har jag nu fått mycket gråstarr. Vad man har förvarnat mig om är att vid eventull gråstarrsoperation på det vänstra ögat så finns en risk att jag får samma hål/skada på det ögat.
I måndags var jag till ögonläkaren, och nu har jag beslutat mig för att ändå göra denna operation då jag helt enkelt är tvungen. Annars är risken att jag blir helt blind på vänstra ögat.  Det är väl bättre att se något än inget, tänker jag.
Men summan av kardemumman... det går inte att operera. Det blir sämre. Jag får fundera lite mer och hitta nån slags anpassningsnivå av det här med vit käpp.


Slutligen... det är länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Men det tar tid att acceptera och lära sig ett synprogram, ska jag säga. Fast jag är rätt säker på, att "när tiden känns mogen" så kommer jag att skriva skriva skriva...  

... man får bara anpassa sig lite.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Du måste vara en stark människa Elisabeth som klarat/klarar av så mycket. Men, en styrkekram kan alltid behövas, så här kommer en från mig!!

Ibe

Anna sa...

Här halkade jag in, och blev så berörd av dina inlägg och texter. Vad du får och fått kämpa, vilken glöd det finns i dig. Ja, hit kommer jag gärna tillbaka.