Vi ska göra varje dag till en fest...

... säger vi precis nu. En Stockholmsfest, och hur dagen än ser, och sett ut.
Carolina pluggar på sin salstenta här hemma och jag går iväg till jobbet. Ikväll blir det Stockholmsfika (hur nu det ser ut), och kanske hittar vi en bra deckare på någon kanal.

En helt helt fantastisk dag, med andra ord...

Det är de viktiga samtalen...

... som man måste komma ihåg.
Som den där stunden idag på balkongen, då vi pratade om Sven-Erik.
Om våra minnen tillsammans... innan diagnosen kom. Hennes minnen
tillsammans med Sven-Erik.... de som hon bär i sitt hjärta. De som inte
är minnen från några fotografier.

"Jag minns när pappa stod och fixade räcket på altanen."
"Jag minns när han kom hem med nya bilen."
"Jag minns en jul då pappa åkte och hämtade farmor och farfar, och
hur jag sen satt där på golvet på julafton med både pappa och farmor o farfar. Det var bara så tryggt på nåt vis."

"Jag minns när han blev arg där på slutet... för han blev ju aldrig arg annars."

Ja, det var några av  minnena hon berättade idag. Viktiga, viktiga, och säkert kommer det fler minnen framöver. När det känns tryggt och säkert

... så tänkte jag sluta skrivet här, för det tar lite tid att se vad jag skrivit. Bara avsluta med hur fin dagen har varit. Men så nyss kom Carolina in och grät. "Ja, men jag förstod det, mamma.. att det skulle komma nu... efter att vi pratat om pappa idag" sa hon.

Nu har hon gått till säng igen... lite mer hoppfull efter pepp och så.

Tillägg till sophuspromenaden

Det gick bra att gå dit, med hans korg tryggt under armen.
Det gick inte så bra att slänga den i sopcontainern.
Det kändes tomt att gå därifrån, och jag fick svälja.
Det känns bra nu.

Å snart blir det gofika på en nystädad balkong...

Det blir en solig och bra dag...

... och Carolina håller på att städa balkongen. Men jag får gå med Pontus 'korg' till sophuset. Den har stått på balkongen i snart fyra månader.

Fika på Waynes o parfymprover...

... ger inputtet för dagen.

Skärgårdsdoktorn och vi...

... eller hur en svensk serie som nu går i repris fick oss att må så bra.
Idyllen, miljön, och...ja, jag vet inte riktigt vad det var som fick oss att känna sommarkänsla och må gott... men det spelar ingen roll. Vi njöt av teverutan, efterrätten, och kvällssolen... och nästa fredag så blir det skärgårdsdoktorn och vi igen!

Sov gott alla vackra därute..  och bestäm att imorgon ska bli den bästa av dagar.
Det bestämmer i alla fall jag varje kväll...  och det fungerar för mig, för oss.


(... men jag har också kommit på varför den här årstiden känns lite svårare i år. Förra året den här tiden så hade inte mamma så många dagar kvar. Det var svårt då. Å snart är det hennes födelsedag. Därför kan jag längta lite till hösten nu.)

Fredagskvällsefterrätt...