Smarrigt! Jag vet faktiskt inte när jag gjorde en efterrätt senast... länge sen. Ofta blir det en kopp kaffe och en chokladbit. Oftast bara kaffe. Men på fredagskvällarna blir det godis! Jag måste ju få frossa nån gång...
Ruta Ett: Tack, min vän! Vi brukar kalla det för "lyx med liten budget"! Å gott var det! Varm kram..
Bloggblad: Tack, fin-Kajsa! Eller vad var det nu hon hette som du brukar gestalta? Någe med "Kajsa" var det väl? Å självklart ska man unna sig livets goda.. det är väl det livet handlar om.. också? Varm kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Det ser ut som värsta godiset på en lyxrestaurang! Vad ni kan fixa till det!
godiskramar...
Smarrigt! Jag vet faktiskt inte när jag gjorde en efterrätt senast... länge sen. Ofta blir det en kopp kaffe och en chokladbit. Oftast bara kaffe. Men på fredagskvällarna blir det godis! Jag måste ju få frossa nån gång...
Ruta Ett: Tack, min vän! Vi brukar kalla det för "lyx med liten budget"! Å gott var det! Varm kram..
Bloggblad: Tack, fin-Kajsa! Eller vad var det nu hon hette som du brukar gestalta? Någe med "Kajsa" var det väl? Å självklart ska man unna sig livets goda.. det är väl det livet handlar om.. också? Varm kram..
Skicka en kommentar