söndag 23 juni 2013

"Så var det doft ifrån violer"....



... "så var det klang ifrån fioler.
En sommarnattens tjusning med dess poesi.
Jag hör min hembygdsmelodi."

Den visan sjöng min farfar ofta, och vi sjöng med. Men ikväll, nu då midsommarhelgen är över, så får visan sammanfatta den här helgen som jag sen vill minnas den. Det som står mellan raderna och orden får förvaras i glömskans stora visarkiv.

För det är den första midsommaren utan mamma.
Det är den sjätte midsommaren utan Sven-Erik.
Det är också den första midsommaren utan herr Pontus P.
Det är den första midsommaren som efter en tsunamikatastrof.
.... och nu sitter jag vid köksbordet och tänker "jo, men vi klarade det. VI KLARADE DET!"


Vi gjorde precis som vi bestämt. Gick och handlade lite på midsommaraftonsmorgon, och hem från affären njöt vi av sommarsolen och en rätt så folktom stad. På eftermiddagen så klädde vi upp oss som för den finaste middag, men åt inne då stekande solgass på en inglasad balkong inte kändes lockande. Till kvällen och teven hade vi sen köpt Mariannegodis, och...


... jordgubbar och glass. På midsommardagen tog vi en långpromenad i och omkring Hagaparken. Vi gick förbi vårt gamla hus... lilla "café Gärdes" som vi brukade säga... och var glada över att inte Sven-Erik var med och såg hur igenvuxet och trist det ser ut idag. Men det blev ändå en fin och härlig promenad, och kvällen avslutades precis som föregående kväll.
Idag kom min kusins fru förbi med en tomatplanta och fina sommarväxter att ha på balkongen. Tack, snälla Mona!

Så jag skriver VI KLARADE DET!"


Imorgon skulle mamma ha fyllt 74 år.
Hennes första födelsedag där inte hon är med.
Men det får bli imorgon... just nu ska jag känna tacksamhet för helgen.

2 kommentarer:

Med Lenas egna ord sa...

Storhelger är värst! Man kan lika gärna hoppa över dem, känns det som.

Folk är glada, jag spelar glad. Ensamheten är tung även efter snart tio år. Jag har ju folk omkring, men ingen livskamrat.

För dig måste det vara ännu värre, du vet att S-E finns, men ändå inte. Jag kan gå till en grav, du ser hur han sakta försvinner.

Du gör det bra! Din dotter gör det bra! Stor eloge.

Kram (en som är dålig på att höra av sig)

Elisabeth sa...

mED LENAS EGNA ORD: Tack för dina fina fina ord! Sen vet jag väl inte om jag har det värre än någon annan.. jag tror bara att vi har olika sätt att möta och förhålla oss till det svåra vi möter i våra liv. Just nu är det nog så att storhelger är värst, men mitt mål är att de en dag ska bli fina igen. Varm kram... och stor eloge till dig som skrev så fint och klokt. Tack..