måndag 24 juni 2013

Grattis lill-mamma min på din stora dag

Så stannar mina fingrar på tangenterna. För det gör ont just nu. Inte för en stund sedan. Inte på hela dagen har det gjort ont, bara legat där i bakhuvudet och vetat vad det är för dag idag. Nyss satt jag ute på balkongen och vågade.
Då tänkte jag: "Hur många gånger i min uppväxt fick inte mamma göra precis samma sak? Dölja gråt och sorg för att sen gå in till oss och le och vara stark."

Mamma, minns du skorna jag fick av dig? De där dyra svarta vinterkängorna som de reade ut, och du som sa; "Jamen det blir snart vinter igen och då kanske inte jag är här och kan bidra med några pengar." Du var så bestämd, mamma, du ville så gärna bidra med det lilla du kunde... så jag lät dig få betala hälften. Så sa vi alltid sen att jag fått dem av dig.
 Det var samma dag som vi sen gick och lyssnade på arméns musikkår som spelade nere på Renmarkstorget.  Jag minns hur du stod och stampade takten och jag höll dig under armen.Då gick du utan rullator, du bodde hos oss, och det var du och jag.

Så det får bli min hyllning till dig idag, mamma. Alla mina vackraste minnen tillsammans med dig. Där, i de minnena, kan jag aldrig förlora dig. Där står tiden stilla. Där är jag den dotter som fått gåvan i livet att ha en sådan mamma som du.
Å nu vet jag med säkerhet att du vet... precis det jag sa i ditt sista andetag... "nu vet du mamma" hur oändligt mycket jag älskar dig.

Å nu gör jag precis som du skulle ha gjort...
torkar tårarna och går och sätter på mer kaffe!

Grattis lill-mamma min på din stora dag

3 kommentarer:

veronica sa...

En stor stor varm kram till dig, allt som är första gången är så otroligt jobbigt att gå igenom.
Kram Veronica.

Ruta Ett sa...

Åh,dessa älskade mammor - så saknade...
Bamsekramar...

Elisabeth sa...

Veronica: Tack, Veronica! Så får man bara hoppas att det blir lättare med tiden. Varm kram..

rUTA ETT: Ja, visst är det så.. saknade. Varm kram..