söndag 9 juni 2013

Tillägg till sophuspromenaden

Det gick bra att gå dit, med hans korg tryggt under armen.
Det gick inte så bra att slänga den i sopcontainern.
Det kändes tomt att gå därifrån, och jag fick svälja.
Det känns bra nu.

Å snart blir det gofika på en nystädad balkong...

3 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Usch ja, vad det känns sorgligt att kasta såna saker. Det blir så definitivt på nåt sätt, även om man vet att det varit så länge. Men det var väl dags nu att sucka och andas djupt, så att man kan andas in ny luft, och det känns skönt att sucka också.
Hårda suckkramar...

Anonym sa...

Att släppa taget är en konst som vi ständigt får öva oss i. Så skönt med en städad och sommarfin balkong. Jag har inte städat min och även om jag sitter där känns det inte bra att veta att hela höstens, vinterns och vårens damm o skräm ligger under plasttrallen. Skall skärpa till mig vilken dag som helst. / Sylvia

Elisabeth sa...

Ruta Ett: Du skriver klokt! Sen tänker jag att bara man försöker dra in så mycket ny luft som man bara kan mellan suckarna så går det. Varm kram..

Sylvia: Jag tror också så, en ständig övning. Å inte vet jag om vi någonsin blir bättre på det. Sen måste jag skratta, för det känns skönt att veta att jag inte är den enda med "skit under en trall":)! För det glömdes ju alldeles bort under balkongstädet i år.. Varm kram..