söndag 9 juni 2013

Det är de viktiga samtalen...

... som man måste komma ihåg.
Som den där stunden idag på balkongen, då vi pratade om Sven-Erik.
Om våra minnen tillsammans... innan diagnosen kom. Hennes minnen
tillsammans med Sven-Erik.... de som hon bär i sitt hjärta. De som inte
är minnen från några fotografier.

"Jag minns när pappa stod och fixade räcket på altanen."
"Jag minns när han kom hem med nya bilen."
"Jag minns en jul då pappa åkte och hämtade farmor och farfar, och
hur jag sen satt där på golvet på julafton med både pappa och farmor o farfar. Det var bara så tryggt på nåt vis."

"Jag minns när han blev arg där på slutet... för han blev ju aldrig arg annars."

Ja, det var några av  minnena hon berättade idag. Viktiga, viktiga, och säkert kommer det fler minnen framöver. När det känns tryggt och säkert

... så tänkte jag sluta skrivet här, för det tar lite tid att se vad jag skrivit. Bara avsluta med hur fin dagen har varit. Men så nyss kom Carolina in och grät. "Ja, men jag förstod det, mamma.. att det skulle komma nu... efter att vi pratat om pappa idag" sa hon.

Nu har hon gått till säng igen... lite mer hoppfull efter pepp och så.

Inga kommentarer: