lördag 15 juni 2013

Nu har jag raderat den här rubriken...

... x antal gånger. För jag vet inte hur jag ska hitta de där finaste bokstäverna som berättar och förmedlar min tacksamhet ikväll. Över den här grannen som jag har... Gunilla.
Så jag låter bilden tala för sig själv... och berättar bara kort och gott att Gunilla kom och ringde på och frågade om Carolina ville följa med ut och åka en sväng.
"Ja, jag vet ju att hon gillar att åka bil... och vi tänkte åka en sväng med cabben" sa hon.


Tack, Gunilla! Av hela mitt hjärta...  för att jag som mamma sen fick lyssna till en sprudlande och lycklig dotter. Om fart och fläkt och att få känna sig lite lyxig. Men viktigast av allt..  få höra om någonting som jag vet kommer att bli input för henne när det kommer lite tristare dagar.

Tack underbaraste granne...

Inga kommentarer: