söndag 16 mars 2008

Därborta i det röda tegelhuset...


... ligger han o väntar...
Här på medicin 5 ligger jag o väntar...
Han på en plats på ett boende för dementa...
Jag på en läkare som säger att jag kan få åka hem...
Vårt liv, efter 23 år tillsammans... inte var det så här vi hade tänkt det skulle bli, gubben? Å jag kan inte ens ringa dig o tala om hur dåligt jag mår..
Tungt

3 kommentarer:

Isabelle sa...

Tänker på dig. Hela tiden!! KRAM.

Anonym sa...

KRAAAM!

Christina sa...

Älskade, älskade Elisabeth, hur mycket skall du stå pall för?
Kan det aldrig ta slut för dig, kan du inte få det lugnt och skönt omkring dig.
Det är med tårar jag läser här.....
Önskar dig allt gott du min fina vän
Kram