... i huvudet på mig, så det är lika bra att kliva upp nu.
Har legat vaken länge... och tankarna, det medvetna tänket iallafall, verkar inte riktigt ha vaknat än. För de flyger omkring inne i huvudet på mig, och det är inte ens tankar från början till slut, utan fragment av sådant som tankar är gjorda av.... känslor och minnen antar jag!
Jag inser att det är lika bra att stiga upp. För då kan det medvetna tänket mota undan alla fragment som jag inte orkar tänka på nu. Det medvetna tänket tänker undan sådant som inte orkar tänkas på nu... sådant som får komma sen... känslor och minnen antar jag!
Igår stod jag i den gamla lägenheten och packade hela dagen... ensam. Då hade jag satt på full styrka på det medvetna tänket... att inte släppa fram ens den endaste lilla pyttatanke som handlade om saknad och sorg.
Men det var svårt... det är alltid så himla mycket svårare att tänka bort sådant som gör ont när man måste vara ensam.
Pappa hjälpte mig att åka och köpa kartonger, och sedan frakta dem till lägeheten. Mamma bjöd på fika och middag.
Jag blev inte klar igår heller... fick ringa den nya hyresgästen igen... be om lite mer tid... så idag måste jag bara fösöka hinna allt som är kvar. Jonas har lovat att komma i eftermiddag... men annars är det rätt tunt med pack- och bärhjälp. Så är det...
Så jag måste ringa "Sjöjungfrun" nu, och säga att jag inte kommer med fika förrän troligast i morgon eller på fredag...
Det gör ont... att hålla vad man lovat är viktigt. Å att hålla det till Sven-Erik är viktigast... för mig... alltid.
..........
Till alla vackraste själar, som jag tycker att ni är... ni som orkar gå bredvid och stötta.... tack för att ni förstår... att jag inte har så mycket tid och ork att besöka er just nu. Men att ni finns.. att ni går bredvid mig... era kommentarer... er värme... er omtanke... den bär. Mycket... mycket nu... jag hoppas att ni alla känner det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Bra att du fick hjälp med kartong köp och mat. Men var finns pack och bärhjälpen?? Finns det då ingen som kan tänka lite längre än näsan pekar?? Att flytta helt själv är jätte tungt i vilka andra situationer som helst...i denna nästan en omöjlighet.
Största kramen!
Ewa
Kära Elisabeth vad jag lider med dig.Att du skall vara så ensam om detta. Idag vet jag inte vad jag skall säga. Att du skjuter upp fikat med SE tror jag iofs inte gör så mycket. SE kanske inte minns om ni bestämde onsdag eller torsdag. Så där kan du säkert vara lugn, men jag förstår ju att DU vet vad ni kom överens om. Och att det gör ont att inte kunna hålla löftet till honom. Men tänk istället att det kommer att bli mycket bättre när flytten lugnat ned sig. Du sviker inte SE genom att inte komma med fikat idag. För du har en mycket stor anledning.
Va bra att du får hjälp av din pappa och att Jonas kommer. Men jag önskar ju att fler hade kommit till dig. Åh, jag säger som alla de andra. Tänk om vi bodde närmare. Jag hade inte tvekat att hjälpa dig.
Det jag kan säga till dig nu är att jag tänker på dig och att jag genom cyberrymden försöker ge dig styrka.
Kramar Nalle
Rara människa, om jag kunde ta bara den minsta lilla bit av din sorg så din börda blev lättare.....
Jag gråter med dig.
Varmaste kramar
Klart att jag skall vara vid din sida här i cyberrymden för en finare vän än du Elisabeth får man leta länge efter.
Kan det lindra lite så är det självklart och det kostar så lite.
Känn hur jag går vid sidan om.....
Många varma kramar till Dig och Carolina, alltid.
Jag önskar att jag kunde vara där uppe hos dig och kånka banankartonger. Nu är det ända jag kan ge dig uppmuntran och glada tillrop. Kanske det kan hjälpa ett lite lite. En jätte styrke kram skickar jag dig.
Jag lider av att läsa om att du är så ensam om denna flytt....finns det ingen som kan komma och hjälpa till?
Jag tror också som Nalle skriver att SE inte lider av att du inte kommer en viss dag, det är du själv som lägger börda på dig genom att tänka på vad du har lovat!
Tänk på det och åk till SE när du är klar med gamla lägenheten, så du kan koppla bort tankarna på den sen!
Många varma kramar
Visst är det jobbigt att packa och flytta och bära. Men vi är många som sitter på din axel och försöker lyfta med dig.
Ibland är det bara inte möjligt att hålla sina löften pga omständigheterna och det kan man inte göra något åt. Hade du kunnat så hade du förstås kommit med fika. Men det finns en dag i morgon också.
Var rädd om dig.
Kramar, vännen...
Med allt du nehöver bära med tankar och känslor borde du ha fått extra mycket hjälp med att bära kartonger från ena stället till det andra. Det är så orättvist. Jag önskar så jag önskar så jag önskar att vi utspridda bloggbesökare hade kunnat gripa in och tagit bärandet av kartonger åt er. Styrkekramar...
Skicka en kommentar