Sommaren 2004...

... eller var det 2003. Jag minns inte riktigt. Jag minns bara det där samtalet. Som om det vore igår. Då, när vi fortfarande bodde kvar i huset. SE som stod där utmed häcken... och pratade med grannen på andra sidan... och jag som satt på bron och läste tidningen. Vi hade semester.
Först hörde jag inte vad de pratade om... jo, jag hörde... men jag registrerade inte... inte först. Inte förrän jag kom på att... "nä, men det här hörde jag ju igår... då stod han ju också och pratade med X... och då berättade han ju precis samma sak." Jag fortsatte lyssna... och nu hörde jag det konstiga och märkliga.... han berättade inte alls samma sak.
Nu hade han lagt ihop den tidigare händelsen, fiskeresan, som han berättade om igår, med ytterligare en händelse.
En fiskeresa som han gjorde för några år sedan till Saxvattnet, tillsammans med pappa och Göran.
En semestertripp som han gjorde till Mora med mig och Carolina.

Nu stod han och berättade om samma fiskeresa, men att den nu gått till Mora. Å att det var både pappa, min svåger Göran, Carolina och jag som varit med.

Jag satt bara där. Stum.... som om jag blev chockskadad. Till och med nu kan jag känna känslan.... var och hur. Var kom det där ifrån? Hur kunde han minnas så idiotiskt helt galet och fel? Varför hittade han på så där? Vad skulle grannen tro?
Han som jag visste aldrig varit vare sig skrävlare eller lögnare. Aldrig hittat på, eller fyllt ut. Inte överhuvudtaget varit de stora ordens man. Han?

Jag blev så totalt tom av det ofattbara... så jag kunde inte ens förmå mig till att fråga honom om saken sen.

Jag gick in och satte på potatisen. Vi hade fått pölsa av mamma, minns jag. Mitt i maten... i det där småpratet om dagen och allt möjligt, så frågade jag ändå om han hade träffat grannen idag. Nej, det hade han inte. Han borde ju ha kommit ihåg att jag suttit där på bron...

Inte ens då förstod jag att det var något allvarligt fel...
Men jag förstod mycket väl varför samtalen med grannen blev allt färre...

Sen tänkte jag bort det med "äsch, det blev lite tvärfel i tänket, bara!" Den tanken kom sen att bli min logiska livlina allt oftare....