torsdag 3 september 2009

Carolina...

... var lite depp nu på morgonen. Hon hade drömt om pappa.
Att han varit ut och köpt ett par ljusblåa converse-skor som han sen kom hem med till henne.
Hon hade varit så glad... där, i drömmen... men hade nästan börjat gråta när hon vaknade och visste... hur det egentligen är nu.
"Pappa kommer ju aldrig att komma hem mer med några skor till mig..." sa hon.

Vi kramades en lång stund.
"Å det är helt okay... du får sakna och längta hur mycket du vill... o du vet, kanske var han faktiskt och köpte skor till dig inatt... det var du och han där i din dröm... han kanske faktiskt var här hos dig inatt... o du vet, som jag har sagt förut... du kan ju aldrig förlora din pappa... o nu fick du ju se det.... han var hos dig.
(Ungefär så sa jag.... hon behövde det!)

Nu har hon gått till skolan... jag hoppas att hennes dag blir lite ljusare.
Nu ska jag ta med mig herr Pontus P på promenad upp till mamma och pappa....

2 kommentarer:

kajsa sa...

Har nu läst ganska mycket här inne hos dej! Mina tårar rann...Inlägget om när ni var hos tandläkaren och det inlägg där du skrivit om utbjudningen av din mamma och pappa!
Så fina stunder! Så vackra ögonblick!/STOR VARM KRAM

Elisabeth sa...

Kajsa: Ja, det var fina stunder... minnen som ska sparas i hjärtat! Men jag vill ju inte att du ska gråta... men det är ju lite som det är med mycket nu! Tack snälla för dina ord, min vän... Kram..