söndag 20 september 2009

Ibland skulle jag...

vilja slå livet lite på käften. Bara för att jag i min frustration inbillar mig att det kanske skulle kännas lite bättre då.
Som ikväll, igen då... mamma.
Pappa ringde för en stund sen och berättade att de var på akuten. Mamma har ramlat utanför vallokalen och slagit sig illa. Fått ta ambulansen.
Imorgon blir det operation. Två spikar i höften. Hon har ont. Fått morfin.
Ryggmärgsbedövning blir det troligtvis. De vill inte söva henne... för stor påfrestning på hjärtat.

Det är vad jag vet just nu...

Jag tycker det kunde räcka lite nu. Hör du det, livet...?

6 kommentarer:

Vida sa...

Oj! Jag förstår att du vill slå det på käften.. det har du verkligen all rätt till.

Mina tankar går till dig, dina föräldrar och till morgondagen.

STOR VARM KRAM och jag önskar att jag hade de rätta orden..

Maggan sa...

Kära Elisabeth!
Jag tycker verkligen att det kunde räcka med elände för er nu! Hoppas att sjukhuset kan ta hand om din mamma på allra bästa sätt.
Kram från din cybervän!

Lena sa...

Ja, Elisabeth, det räcker nu!
Kramar om......

Eleonora sa...

Älskade min Elisabeth! Ja nog kunde det räcka nu, men man vet ju aldrig vad liet har i beredskap åt en. Ta den tid du orkar och kan att vara med din lilla mamma, så att hon känner din kärlek.

Livet går upp och ner och inte mycket vi kan påverka utifrån. Hela livet ställs vi inför prövningar, men jag tycker du fått mer än vad man kan vänta sig. Hoppas du orkar med att göra livet ljust för din mamma nu när hon behöver det som mest!

Jag tänker som vanligt mycket på dig och kramar om. Din Eleonora

chaos sa...

Förstår dig så väl, att du vill slå livet på käften! Det tycker jag verkligen du har all rätt i världen att göra! Nu får det verkligen vara nog med elände och sjukdomar! Önskar dig värmande solstrålar och guldkornsupplevelser istället!

Hoppas på snar bättring för din mamma!

Stor stor kram, vännen!

Annela sa...

Nej, inte det också! Ska det aldrig sluta? Ska ni aldrig få lite lugn och ro?
Jag hoppas innerligt att din mMM blir hjälpt och att hon snart är på benen igen.
Massor av kramar, vännen...