måndag 28 september 2009

Hej Gubben...

... tänkte att jag skulle skriva några rader till dig.

Du vet, det är svårt nu. Med så mycket som måste
orkas och vara stark för. Kanske undrar du ibland
varför jag inte finns där bredvid dig nu, så där som
vanligt, så där som jag alltid funnits. Åteminstone de
senaste 24 åren....

Kanske undrar du vart frun din är ibland... eller hur
Carolina ska klara sig utan dig. Eller vem som ska gå
ut med Pontus P, nu när inte du gör det...

Men innerst inne så tror jag ändå att du vet... att
jag finns där. Hos dig.
Innerst inne så är jag säker på att du litar till att
någon av oss tar hand om Pontus P nu.
Innerst inne så är jag övertygad om att du vet
att Carolina kommer att klara sig... du vet att
den kärlek som du har gett henne kommer att
bära henne både nu, när det går som tyngst, och
sen också för framtiden.

Å så säker måste jag ju vara gubben... för annars
så skulle jag ju inte orka alls.

Hej då från gumman din... vi hörs snart igen!

Elisabeth

Ps. Carolina hälsar...

..........

Brevet som aldrig blir sänt. Men det var viktigaste raderna... som egentligen skulle ha blivit mer. Sådana där rader som man måste skriva för att ha något att hålla fast vid...
Men efter ännu en dag hos mamma, och allt annat, så är jag ganska trött nu.
Det får bli mer skriv en annan dag....

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
I lördags sändes ett program på P4 Riks, Barnaministeriet dokumentär. kl 11,00. Rubriken var: "Pappa är dement" Jag tänkte direkt på dig, Vet inte om du lyssnade eller vill lyssna men jag tror det här är rätt länk, kolla annars in Sr.se och klicka vidare till UR.
http://www.ur.se/ur.se/templates/MediaPage.aspx?id=16354&uri=http://www.ur.se/id/153100&cmd=viewdetails&content=center
Om inte kanske du kan förmedla till andra? Handlade om ett par med tre söner, denyngste bara 15 år, där pappan var dement. tyvärr hörde jag bra glimtar av det då jag jobbade. Önskar dig en bra dag <3
KRAM Lena

Eleonora sa...

Skönt att du orkar besöka mamma så ofta. Hon behöver det. Hur går det med psykolog-kontakten? Tycker du att du får litet hjälp?
Ny vecka, nya utmaningar - kram kram

Elisabeth sa...

aNONYM LENA: Tack snälla du för tipset, och för att du tänkte på mig. Helt rätt, och viktigt, att förmedla detta svåra... på detta sätt så hjälps vi åt att sprida kunskap om denna grymmaste sjukdom. Framför allt, och viktigaste... till våra barn!
Å så får jag önska dig en bra kväll... och en bra dag imorgon! Kram..

eLEONORA: Ja, jag försöker så gott jag kan.... och jag vet att det är viktigt att jag kommer, så att hon orkar kämpa på nu. Psykologkontakten... har varit dit två gånger. Viktiga myrsteg som jag hoppas mycket på! Kram..