..genomskinliga hjärta
genomskinliga jag
världen fladdrar förbi mig
som ljuset fladdrar i drag
blind kan man leva och ensam
vilsen och vilseledd
men värre än att inte se
är detta att inte bli sedd..
Dikten, eller utdrag ur den, heter "Sången om blindhet", och är skriven av Kent Andersson. Jag hörde den läsas av Sven Wollter på Alzheimerdagen.
För mig handlar den inte bara om Alzheimer. För mig handlar det om den alldeles självklara rätten som borde vara alla förunnad... detta att få bli sedd!
Precis som den gamla vagnen jag såg...
6 kommentarer:
Att inte bli sedd är nästan som att vara genomskinlig. Det är en hemsk känsla. Alla borde ha någon som ser och bekräftar...
Stor varm kram, vännen...
Så vackra ord... Gör mig väldigt vemodig. Även om dom kanske är skrivna för denna hemska sjukdom så passar dom till annat.
En känsla som jag själv hade senast igår faktiskt...
Kan tänka mig att det är tyvärr nått du själv kan referera till
Det är nog det allra viktigaste - att bli sedd för den man är. Det har jag som ledstjärna när jag jobbar i skolan: att se eleverna. Och nu när jag inte har så många är det ganska lätt.
Men, när det gäller mig, så har jag märkt att många inte alls känner igen mig. Nyligen har jag träffat 2 som jag suttit i stiftsfullmäktige ihop med, vi är många, men jag känner igen alla till utseendet i alla fall, om jag möter dem ute. Dessa två hade inte en aning om vem jag var och att vi träffats 3 ggr per år under flera år.
Detta händer ofta, men det stör mig inte. Jag tycker det är rätt skönt att vara anonym. Tror att jag har ett neutralt utseende som inte sticker ut. Flyter mer ihop med bakgrunden... :)
Hur har det gått för lilla mamma...
skönt att du har Pontus P, han måste verkligen ut oavsett vilket väder det är...
Skickar som vanligt den goaste kramen
Vännen, tänker på dig mycket.
Men har lite svårt att orka skriva just nu.
Bara så att du vet :).
Hjärtevarma kramar alltid!
E
så vackra ord! varmaste kramar till dig
Skicka en kommentar