... och har lagt på luren.
Tittar ut genom fönstret... ser solen... och hör ännu.
Blundar.
Vill hålla kvar... mer än livet själv... det jag nyss hörde.
Blundar hårdare.
Få höra honom skratta... hur vackert skär det inte i mig.
Blundar hårdast.
Jag sa till honom att jag längtade efter hans kramar... "ja, du får komma hit!" svarade han, och skrattade gott.
Hur kan man älska någonting så oändligt mycket, att man med hela sitt hjärta vill utsätta sig för att höra detta som gör så ont???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Har följt din blogg ett tag men det är första gången jag kommenterar.
Jag blir tagen av dina ord...du beskriver dina känslor så bra.Jag blir ibland så tagen av dina ord så jag måste stanna upp och bara tänka och vara tacksam för allt jag har.Du måste vara en otroligt stark kvinna som orkar att gå vidare på livets stig/kramar om dig
Ååå, jag ryser i kroppen & tårarna bränner när jag läser ditt inlägg!!!
Så gripande!!
Tänker på dig!!
Ha en underbar helg min vän & va rädd om dig... du behövs & du gör skillnad!!!!!!
Kram Tina
Älskar gör man till 100 % oavsett omständigheterna...
Jag tror inte man kan älska på halvfart - då är det inte riktig kärlek
För att kärlek är kärlek tror jag. Den kan man inte alltid hindra sig själv ifrån.
Kramar till dig du fantastiska. Såg att nån tidigare i en kommentar skrivit att du borde skriva en bok och den personen håller jag med. Du skriver så fantastiskt!
Kramar
Vad gör man inte av kärlek? Även om det är förenat med smärta, så bara måste man...Du är en fantastisk kvinna.
Varma kramar
Blir lite irriterad på Bloglovin, för när jag kommer in därigenom kan jag inte kommentera dina inlägg för jag ser inte ordverifieringen...nå...jag tycker du är underbar som kan älska, sen att det gör ont kan jag förstå.
Önskar dig en underbar helg, och fundera på att skriva en bok du, jag skulle då absolut köpa flera exemplar! Kraaaaaaaaaaaaaaaaam Di
Läste inlägget om arbetsförmedlingen och din handläggare!
Eftersom jag tror att det är en mening med allt så fickdu en handläggare som kunde förstå din situation och som du kunde ge något!
Ingen som hade helt andra förutfattade meningar.....Vilken gåva! Blir så glad för allt jag läser i din blogg som är positivt som kan hjälpa dig och naturligtvis Caroline.
pIA: Tack snälla för dina ord! Inte vet jag om jag är så otroligt stark alla dagar, men jag försöker också att vara tacksam för det jag trots allt har kvar. Tack också... mycket mycket... för dina fina kommentarer på Carolinas blogg... jag vet att hon blev jätteglad! Kram..
tINA: Tack snälla... och jag hoppade fort över det jag skrivit i inlägget. Jag vill inte minnas den stunden nu. Å är det någon som behövs och gör skillnad, så är det väl du... som nu, till exempel. Du gör skillnad för någon annan genom dina ord! Tack snälla! Kram..
aNCAN: Visst är det väl så, min vän... man älskar fullt ut, och oavsett hur livet ter sig runt omkring. Fast somliga stunder så skulle jag önska att man kunde stänga av lite.. som när kärleken gör ont. Kram..
vIDA: Nej, det har du rätt i! Alla känslor vi bär lever sitt eget liv, och vi kan bara följa med på resan. Tack snälla Vida, för dina ord... och bok? Nja, det låter lite stort... Å förresten, DU om någon borde väl skriva en bok... du som har en sådan unik förmåga att inspirera och lyfta andra människor... som mig, till exempel! Kram..
rUTA ETT: Tack snälla! Å DU är väl en fantastisk kvinna!! Å du har helt rätt... man kan göra det mesta i kärlekens namn! Hoppas allt går bra med JUG:en... eller rättare sagt, det bestämmer vi att det gör, eller hur? Kram..
aNONYM DI: Min vän, jag tror så... att kunna älska, den gåvan har vi alla fått med oss. Men sen är det upp till var och en av oss både att vilja och kunna använda den på det sätt som den var menad till. Å att du har den gåvan fullt ut, ja det vet jag! Kram..
mIMMI: Tack snälla! Om jag kan glädja någon med mina ord ur mitt liv, ja... då tycker jag att jag är omåttligt rik!! Å visst var mötet med handläggaren en gåva... något förutbestämt... något som bar mig vidare, och förhoppningsvis även handläggaren. Kram..
Skicka en kommentar