lördag 30 januari 2010

Jag vill inte...

... att Carolina ska tro att det inte går det här!!
Att jag inte skulle fixa att vara ensam en lördagkväll...
Att jag inte fixar det här...

Visst gör jag väl det! Självklart, och än bättre går det med hjälp av alla tänkta tillrättavisningar till mig själv, när jag tar eftermiddagspromenaden med herr Pontus P.

"Men nu får du väl ta och skärpa till dig..." tänker jag.
"Ja, men det blir bättre..." tänker jag också.
"Nu får du tänka på någe annat..." är en tredje variant.
"Om du ändå varit här, gubben..." behöver jag inte ens tänka. Den följer mig alltid ändå...

Men det är svårt att vara starkast när man vet att de träffas och har kul tillsammans... när de är i stan och shoppar... när de inte vill finnas där... när de behandlar oss som osynliga.
Jag blir arg.... mest på mig själv. I varje vaken sekund så försöker jag... verkligen stålsätter mig och försöker... att inte bry mig. Jag blir arg för att mina känslor inte förstår det... jag VILL inte bry mig, inte bli sårad, inte bli trampad på... och ändå gör det så ont. Vad gör jag för fel?
Å jag undrar hur man gör för att stänga av, och bort andra människor... hur gör dom som lyckas med det konststycket? Inte för att jag vill stänga av, och bort de människor som behöver mig, eller vill vara min vän... men för att stänga av, och bort de människor som jag behöver, men som definitivt inte vill vara min vän... hur gör man då?
Jag jobbar på det...

Nu är det lördagkväll. Carolina åkte på eftermiddagen hem till kompisen Ina. Tack gode Gud för denna Ina, säger jag bara! Ikväll skulle de äta Tacos, se flera filmer, och "proppa i oss 100 kilo godis"! Tack Ina... du är en livlina för Carolina, en riktig kompis.

Å jag sitter här och mobiliserar på med "skärpa-till-mig-tänket"!! Men det är inte så himlens lätt när man ska göra det ensam, mest hela tiden.

Men ikväll fixar jag det superbra, gumman! Nu ska jag koka kaffe...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Klart att du fixar det :) Tufft,men det går. Och som du skriver;vilken tur att din dotter har sin kompis...så hon kan andas och glömma det jobbiga en stund.

Elisabeth sa...

aNONYM SA: Tack snälla för din tro på mig! För hur förvissad man än är att man fixar det, så finns det ju alltid stunder av tvivel! Så din kommentar var välkommen... Kram..

Eleonora sa...

Tack min söta Elisabeth för dina gulliga rader hos mig. Jag känner mig piggare nu - om bara all denna snö kunde komma bort genast! DÅ vore det ändå bättre. Bara det att slippa klä på sig alla koftor, jackor och stövlar!!! Stackars Pontus som har blivit av med sina kläder när ni har -24! Vill han överhuvud gå ut?

Ensam en lördagkväll? Det är jag för det mesta! Det går det med. Tänk vad många gånger man får tacka TVn för sällskapet.

Idag har jag sol här och en kortare promenad ska jag försöka mig på - trots allt bylt med en massa ytterkläder. kram till dig

Pia sa...

Tittade in för att se dina kommentarer och upptäcker då att mitt inlägg blev anonymt :( Inte för att mitt namn ska publiseras,men jag vill att DU ska veta vem det är som tycker och tänker :) Kram

Samtal från min trädgård sa...

Jag vet inte om jag kan ge dig något råd, men om människor som inte förstår brukar jag tänka att de är just okunniga. Etiketten "okunnig" använder jag om mycket, det beskriver så bra utan att egentligen sätta en känsla på det, om männsikor som inte förstår, som inte vill eller kan förstå eller inte har lärt sig att förstå.
Hur svårt det än är, så är det deras ansvar att etiketten försvinner, du har nog med ditt eget liv.
Kram och trevlig kväll.

Ruta Ett sa...

Jag brukar försöka intala mig att de som inte hör av sig eller inte vill vara vän med mig (längre) är helt enkelt inte värda min vänskap. Jag förlorar inget på det och de fattar inte vad de går miste om. Det är deras förlust, inte min.
Ha, säger jag, rätt åt dem! "Pärlor för svin" och jag förtjänar bättre.
Du kan, det vet jag, vara ensam en kväll och ibland är man ju ganska trevligt sällskap åt sig själv.
kramar, vännen,...massor

Isabelle sa...

Hej vännen!
Jag har varit lite afk som det så snyggt heter. Varken bloggat eller kommenterat. Men du finns ofta i mina tankar och jag tittar in och läser. Och du, jag är aldrig längre bort än ett mejl, sms eller samtal. Om du vill.

Ha en fin dag idag! Stor kram.