Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
6 kommentarer:
Ja, ljuset finns där... det är bara att ibland har man de mörkaste solglasögon på sig. Då ser man inte så bra.
Kram på sig!
Åh så fin bild och vacker tanke till.
Så vacker bild du har tagit. Visst ser du ljuset...
Många kramar!
Yes yes yes!!!
nINA: Ja, men det är då man måste, fort som bara den, ta av sig dessa glasögon!! Inte för att jag lyckas alla dagar.. men jag försöker! Kram..
eWA: Tack snälla! Ja, jag tror stenhårt på det... att vi alla kan träna vårt öga att se det som vi vill fylla vårt hjärta med. Kram..
mUSIKANTA: Tack snälla! Jo, jag ser det alltmer... men jag måste träna varje dag. Vissa dagar, och stunder går det lite sämre... Kram..
eLEONORA: Ja, yes är ett bra diskmedel!! Nej, jag skojar bara lite... jag förstår vad du menar. Kram..
Exakt! Det gäller bara att hålla sina ögon öppna och komma ihåg vad man ska fokusera på..
Kramar
Skicka en kommentar