En bild...

... som får symbolisera livet lite nu.
Så där som jag tänker att det lilla fröet av livsgnista
växer inom mig, och en dag slår ut i full blom.

Jag tror så... jag håller fast vid det.

Igår kväll sa Carolina: "Mamma, vet du idag har jag tänkt mycket på pappa!"
"Jaha, hur tänkte du då som... blev du ledsen, eller?" frågade jag.
"Nä, det var inte så riktigt... det var mer som om han bara var med mig hela tiden... fanns där liksom" svarade hon.
"Men vad härligt gumman... då var han nog det också!" Jag tror så...