torsdag 21 oktober 2010

4-dagars vecka...

ser jag det lite som nu.

Måndagar ledig...
Tisdagar Röda Korset eftermiddag
Onsdagar Kontaktpersonen förmiddag
Torsdag Röda Korset eftermiddag
Fredag Kontaktpersonen förmiddag

Det känns lite som ett arbete det med... och ungefär det jag orkar med just nu. Å tiden där emellan så försöker jag hitta på härhemma. Skapa mys för oss, göra fint med små heminredningstips, gå promenader med herr Pontus P... och fokusera på att göra vår vardag här hemma, i vår lilla bubbla, så trygg och fin som möjligt. För både Carolina och mig.
Å för att man måste försöka undvika att tänka på det sorgliga, mitt i det sorgliga...

Men jag brukar vara helt slut när kvällarna kommer... för det är också så, att bara orka vara i en svår tillvaro kräver massor av energi. För vem som helst...

Å jag vet inte hur många gånger jag sagt... utan Röda Korset och "min vän M" (kontaktpersonen) så skulle det inte gå... att försöka skapa det nya liv som vi måste leva nu, För det är svårt att skapa ett nytt liv när man samtidigt måste sitta i ett väntrum. Men att det går... ja, varför skulle det inte göra det? Jag bestämde mig ju för länge länge sedan att jag skulle fixa det här på någe vis... så, trots att det finns både sorg, gråt, och längtan här... så finns det också glädje, mysljus, och tacksamhet för mycket i livet... ändå, och mitt i.

Imorgon har jag lovat mamma att vi ska åka ut på eftermiddagen för lite äventyr... men det beror förstås på hur dagsformen är för henne. Kanske blir det en sväng på Myrorna under tiden pappa har sin kör. Hon behöver komma ut lite...

3 kommentarer:

Renée sa...

Har man väl berstämt sig för att man bara SKA fixa det så tror jag att man gör det oxå. Även om livet känns åt h*****e ibland så går det om man har ställt in sig på det.
Att du har hittat saker i livet som ger dig både ett andrum och kanske lite styrka är jättebra. Du behöver personer runt omkring dig som kan stärka dig, som du kan prata med om både det sorgliga och om roliga saker plus att du måste få ha lite roligt ibland! Att få skratta kan ju få en hel dag att skina!
Vad snäll du är som tänker på din mamma. Även en liten runda för henne ger säkert henne energi att orka!
Om jag inte hade varit sjuk så hade jag nog velat jobba med att peppa folk som mår dåligt. Det är så viktigt att få någon ljusglimt varje dag, hur liten den än är!

Jag hoppas du hittar din ljusglimt idag! Många kramar från mig!!!

Pia sa...

Känner igen det där med orkeslösheten.
Jag jobbar och klarar av det; men sen när jag kommer hem så är det som att trycka på "off" knappen. All kraft och energi är slut...
Men så ska man ändå försöka räcka till för sambo och sonen.
Främst sonen behöver mycket hjälp och stöd med läxor och konfliktlösningar....har koncentrations svårigheter och svårt att förstå handling och konsekvens. Det blir många men inte långa diskussioner och mycket tjatande om läxor och annat.
Inte konstigt att man är slut.
Kramar till dig från mig/Pia

Anna sa...

Det verkar som du funnit dina änglar. Skönt att du har dem!