söndag 17 oktober 2010

Det är söndagmorgon...

... och jag sitter i sängen och skriver.

Dagen utanför har nyss vaknat, och kanske bjuder den på lite sol idag. Jag hoppas det..
Carolina sover fortfarande, och Pontus P ligger här bredvid och hoppas på ännu en ostbit från min ostmacka.

Det är tufft med varje morgon... som om nattens sov tar upp det svåra till ytan. Nattens drömmar ligger kvar i mitt minne... liksom känslan. Å jag får jobba hårt för att tänka bort alltihopa inför den nya vardag som jag vaknat till. Jag måste fixa till en bästa dag varje dag... och då går det inte att bära på drömmar om Sven-Erik... hur nära han har varit... eller hur han har gråtit... eller, vilket nog är värst, kärleken som vi ägde tillsammans.

Som nu... inatt drömde jag att vi satt vid ett runt bord och väntade på honom. Å när han kom så gav hade han presenter till alla... en korsordstidning till min pappa, en Allers-tidning till min mamma... och ett vackert leksakshus till Carolina. Alla blev så glada...
Mig tog han i sin famn... för det var min present. Tryggheten där i hans kram... få vara där... krypa ihop, och gömma mig innanför hans armar... skyddad... och stå så länge... trygg och fullständigt fullständigt lycklig. Vilken gåva att få, tänker jag nu... uppleva det jag en gång ägde. En underbar gåva... men också den svåraste att bära när man sen vaknar.

Drömmen slutade med att han började gråta... han grät över att hans farfar dött. Å jag stod där, fortfarande så trygg i hans famn. Med min hand så strök jag honom över kinden och torkade bort hans tårar.
Sedan gick vi tillsammans bort mot hans motorbåt (!), och så åkte vi iväg. Satt där nära varandra i motorbåten... åkte iväg över det spegelblanka och lugna vattnet... på Göta Kanal!

Vissa saker i drömmen måste man ju le åt... som att åka motorbåt på Göta Kanal! Men just nu så skulle jag mer än gärna gå och lägga mig igen, om jag visste att jag fick krypa in i hans famn igen... det är svårt att tänka på det.

Men idag ska jag putsa fönster... och sätta upp nygamla gardiner. Innan dess så har jag stoppat bort nattens dröm... för här gäller, precis som jag skrev tidigare, att fixa till så mycket trygghet och styrka som jag bara kan. Det är också vårt sätt att försöka mobilisera lite inför det som vi vet kommer... skapa en vardag som bär oss här hemma... när allting nu ska ta ännu mera slut. Men just nu kan jag få låtsas lite... att han faktiskt var här inatt... sådär som förut.

11 kommentarer:

Bittan sa...

God morgon.....Ja ibland kan drömmar vara helt tokiga. Men din dröm var fin tycker jag. Du kan komma o putsa mina fönste oxå.Ha nu en underbar söndag o krama Carro o Pontus från mej o självklart massa kramar till dej

Kajsa sa...

Vad det låter mysigt med fönsterputs och gardinbyte...Jag ska stapla ved i dag och jag har aldrig kunnat putsa fönster så det blivit rent och fint...jag staplar ved med min man du putsar fönster ensam...där är skillnaden! Skickar en stor cyberkram till dej och din prinsessa!

Anna sa...

Hur tänker du kring att finna en ny man senare i framtiden? Kramar!

Unknown sa...

Det gör ont att läsa om din dröm, min vän...samtidigt som jag också fnissar gott åt båtfärden, och det är nog tur det att man kan fnissa lite också, när det gör ont...så att det ~bär vidare framåt~

Fönsterputs och nygamla gardiner, tycker jag låter hemtrevligt, och tryggt.

~Fönstret~ man blickar ut från, behöver ibland putsas, och förnyas lite runtomkring, så att man orkar lite till med sin urkraft...♥

KRAM
från Eva

Di sa...

Tack för din grattishälsning goaste E, blev så glad över den! Hoppas din vecka blir bra och sänder varma kramar till dig!

Caja: sa...

Du skriver så vackert och klokt Elisabeth, du kommer att vara glad och stolt åt dina nedpräntade tankar när den dagen kommer då du bara har dina minnen kvar. Tyvärr är det ju dithän det går, hård är sanningen men just...sann. Det är så fint att läsa om din gränslösa kärlek, och trots allt så tror jag att det är just den som skänker dig all den styrka du har. Må så gott du kan min vän. Kram/c

Camilla sa...

En dröm kan man leva på länge.
Ditt sinne upplevde hans trygghet,
så på sätt och vis är det så.
Du skriver så otroligt naket och ärligt. Hoppas du hittar dig en skuldra du kan luta dig mot så du får släppa lite av all den sorg du så ihärdigt vägrar släppa fram.
Sköt om dig.
Kram

Elisabeth sa...

bITTAN: Ja, det var en fin dröm som jag tog emot som en gåva, och en dröm som talar om en ständig ständig längtan...
Någon fönsterputsning blev det ju inte på grund av tandeländet, men det blir nog.. och känner jag dig rätt, så har du nog snart putsat dina fönster också, min vän. Varm kram..

kAJSA: Ja, som sagt, nu blev det ju inget fönsterputs.. men det blir alldeles säkert framöver. Dina ord talar sitt tydliga språk.. skillnaden. Å det är så det ska vara... att man är tacksam för det man ännu har. Som jag ju vet sedan länge att du är, min vän! Varm kram... till dig och hela hjärtefamiljen din!

aNNA: Oj, vilken svår svår, men viktig fråga! Den måste jag få tänka till lite på... då det finns, och har funnits, så många tankar och känslor kring detta. Men din fråga känns viktig för mig... och skulle jag glömma bort din fråga nu, så får du gärna påminna mig igen! Varm kram..

eLIN AUGUSTAS: Ja, dessa drömmar som besöker mig nästan varje natt! Det är inte helt lätt alla mornar att vilja stiga upp, ska jag säga...
Men du har alldeles alldeles rätt min kloka vän... att man ibland kan fnissa och le lite åt somligt i dessa drömmar lindrar lite i det som gör ont.
Fönsterputs... jo, du har rätt även där... det skapar trygghet. Det skapar en hemkänsla, tänker jag... Varm kram..

dI: Min goa vän... lova bara att inte berätta för någon att grattishälsningen på din blogg kom först EFTER bröllopet!!:) Jag skäms fortfarande...
Hoppas att du och din M har det bra! Eller bäst, menar jag. Varm kram..

cAJA: Tack snälla för de fina orden... och kanske har du rätt.. att jag en dag kan känna lite stolthet och glädje över att jag ändå orkade skriva. Jag hoppas det...
Mina minnen är redan nu allt jag har kvar.. och varje ett av dem kommer jag att bevara i mitt hjärta. Så länge jag lever...

Jag tror som du, min vän... att det är den gränslösa kärlek som vi ägde, och som jag/vi fortfarande äger, som ger mig min styrka nu. Varför ska inte jag försöka vara stark för hans skull... han skulle ha varit det för mig. Tveklöst! Varm kram..

cAMILLA: Ja, det har du rätt i.. en dröm kan man leva på länge! Men så länge den är förknippad med den "lyckliga sorgens längtan" så känns det också rätt tufft att drömma sådana här drömmar... då varje ny morgon tar ifrån en det man önskade mest. Tack snälla för dina ord om mitt skrivande... då jag rätt ofta inte riktigt vet hur jag ska fortsätta mitt skrivande nu. Tack snälla snälla...
Sen att ha en skuldra... ja, jag har min vän M (kontaktpersonen), som jag kan luta mig emot åteminstone två förmiddagar i veckan... och det är jag oerhört tacksam för. Varm kram..

Elisabeth sa...

bITTAN: Ja, det var en fin dröm som jag tog emot som en gåva, och en dröm som talar om en ständig ständig längtan...
Någon fönsterputsning blev det ju inte på grund av tandeländet, men det blir nog.. och känner jag dig rätt, så har du nog snart putsat dina fönster också, min vän. Varm kram..

kAJSA: Ja, som sagt, nu blev det ju inget fönsterputs.. men det blir alldeles säkert framöver. Dina ord talar sitt tydliga språk.. skillnaden. Å det är så det ska vara... att man är tacksam för det man ännu har. Som jag ju vet sedan länge att du är, min vän! Varm kram... till dig och hela hjärtefamiljen din!

aNNA: Oj, vilken svår svår, men viktig fråga! Den måste jag få tänka till lite på... då det finns, och har funnits, så många tankar och känslor kring detta. Men din fråga känns viktig för mig... och skulle jag glömma bort din fråga nu, så får du gärna påminna mig igen! Varm kram..

eLIN AUGUSTAS: Ja, dessa drömmar som besöker mig nästan varje natt! Det är inte helt lätt alla mornar att vilja stiga upp, ska jag säga...
Men du har alldeles alldeles rätt min kloka vän... att man ibland kan fnissa och le lite åt somligt i dessa drömmar lindrar lite i det som gör ont.
Fönsterputs... jo, du har rätt även där... det skapar trygghet. Det skapar en hemkänsla, tänker jag... Varm kram..

dI: Min goa vän... lova bara att inte berätta för någon att grattishälsningen på din blogg kom först EFTER bröllopet!!:) Jag skäms fortfarande...
Hoppas att du och din M har det bra! Eller bäst, menar jag. Varm kram..

cAJA: Tack snälla för de fina orden... och kanske har du rätt.. att jag en dag kan känna lite stolthet och glädje över att jag ändå orkade skriva. Jag hoppas det...
Mina minnen är redan nu allt jag har kvar.. och varje ett av dem kommer jag att bevara i mitt hjärta. Så länge jag lever...

Jag tror som du, min vän... att det är den gränslösa kärlek som vi ägde, och som jag/vi fortfarande äger, som ger mig min styrka nu. Varför ska inte jag försöka vara stark för hans skull... han skulle ha varit det för mig. Tveklöst! Varm kram..

cAMILLA: Ja, det har du rätt i.. en dröm kan man leva på länge! Men så länge den är förknippad med den "lyckliga sorgens längtan" så känns det också rätt tufft att drömma sådana här drömmar... då varje ny morgon tar ifrån en det man önskade mest. Tack snälla för dina ord om mitt skrivande... då jag rätt ofta inte riktigt vet hur jag ska fortsätta mitt skrivande nu. Tack snälla snälla...
Sen att ha en skuldra... ja, jag har min vän M (kontaktpersonen), som jag kan luta mig emot åteminstone två förmiddagar i veckan... och det är jag oerhört tacksam för. Varm kram..

Elisabeth sa...

bITTAN: Ja, det var en fin dröm som jag tog emot som en gåva, och en dröm som talar om en ständig ständig längtan...
Någon fönsterputsning blev det ju inte på grund av tandeländet, men det blir nog.. och känner jag dig rätt, så har du nog snart putsat dina fönster också, min vän. Varm kram..

kAJSA: Ja, som sagt, nu blev det ju inget fönsterputs.. men det blir alldeles säkert framöver. Dina ord talar sitt tydliga språk.. skillnaden. Å det är så det ska vara... att man är tacksam för det man ännu har. Som jag ju vet sedan länge att du är, min vän! Varm kram... till dig och hela hjärtefamiljen din!

aNNA: Oj, vilken svår svår, men viktig fråga! Den måste jag få tänka till lite på... då det finns, och har funnits, så många tankar och känslor kring detta. Men din fråga känns viktig för mig... och skulle jag glömma bort din fråga nu, så får du gärna påminna mig igen! Varm kram..

eLIN AUGUSTAS: Ja, dessa drömmar som besöker mig nästan varje natt! Det är inte helt lätt alla mornar att vilja stiga upp, ska jag säga...
Men du har alldeles alldeles rätt min kloka vän... att man ibland kan fnissa och le lite åt somligt i dessa drömmar lindrar lite i det som gör ont.
Fönsterputs... jo, du har rätt även där... det skapar trygghet. Det skapar en hemkänsla, tänker jag... Varm kram..

dI: Min goa vän... lova bara att inte berätta för någon att grattishälsningen på din blogg kom först EFTER bröllopet!!:) Jag skäms fortfarande...
Hoppas att du och din M har det bra! Eller bäst, menar jag. Varm kram..

cAJA: Tack snälla för de fina orden... och kanske har du rätt.. att jag en dag kan känna lite stolthet och glädje över att jag ändå orkade skriva. Jag hoppas det...
Mina minnen är redan nu allt jag har kvar.. och varje ett av dem kommer jag att bevara i mitt hjärta. Så länge jag lever...

Jag tror som du, min vän... att det är den gränslösa kärlek som vi ägde, och som jag/vi fortfarande äger, som ger mig min styrka nu. Varför ska inte jag försöka vara stark för hans skull... han skulle ha varit det för mig. Tveklöst! Varm kram..

cAMILLA: Ja, det har du rätt i.. en dröm kan man leva på länge! Men så länge den är förknippad med den "lyckliga sorgens längtan" så känns det också rätt tufft att drömma sådana här drömmar... då varje ny morgon tar ifrån en det man önskade mest. Tack snälla för dina ord om mitt skrivande... då jag rätt ofta inte riktigt vet hur jag ska fortsätta mitt skrivande nu. Tack snälla snälla...
Sen att ha en skuldra... ja, jag har min vän M (kontaktpersonen), som jag kan luta mig emot åteminstone två förmiddagar i veckan... och det är jag oerhört tacksam för. Varm kram..

Elisabeth sa...

Till alla: Jag ber om ursäkt att mina svar på era kommentarer visas flera gånger... jag vet inte varför det blir så, men jag hoppas det löser sig framöver!

Varm kram till er alla... och tack för att ni tar er tid. Trots att jag inte är så bra på att ge tid tillbaka just nu... tack snälla snälla människor!!!