onsdag 27 oktober 2010

Jag undrar...

om det är skillnad på gråt och gråt?

För varför går det så himla enkelt, och varför känns det så befriande skönt, att låta tårarna rinna till ett teveprogram (som nyss "Spårlöst"), när det känns precis tvärtom med det som jag egentligen skulle vilja gråta floder över?

Jag vet inte... man kanske är det så... att somlig gråt gör för ont?

Sen finns det ju annan gråt också! En gråt som Carolina brukar vara specialist på. Det händer inte så ofta nu... men hon brukar skratta så mycket att hon till slut börjar gråta! Helt märkligt, men inte helt ovanligt, tror jag.

Att gråta av ren glädje är också en annan gråt. Lyckotårar eller glädjetårar brukar vi kalla dem... och inte helt ovanliga dom heller!

Jag vet inte... och kanske är det så... att somlig gråt måste få vänta lite?

..........

Det här är heller inget deppskriv... bara en insikt och undran jag har lite ikväll.

Dagen har varit bra ändå... förmiddagen tillsammans med min vän M, och på eftermiddagen ett besök hos mamma och pappa.
Roligt att se mamma pyttalite piggare... tydligen så hjälper antibiotikan. Men hon hade fått sitta och sova i natt... hon hade haft svårt att andas. För mycket vätska i kroppen. Enligt sjuksköterskan från geriatriken som åker till henne nästan varje dag nu så beror det på hennes hjärtflimmer i kombination med hennes KOL. Lilla lilla mamma...

Carolinagumman hade städat hela lägenheten när jag kom hem ikväll. Tack underbaraste lill-kajsa!!
Nästa vecka har hon höstlov... och jag har lovat henne att vi ska ha hemma-spa-mys. På någe sätt. Det blir bra...

5 kommentarer:

Renée sa...

Var glad även om det är gråt över ett tv-program, själv KAN jag inte gråta! Sist jag grät så var det när barnets far och jag separerade, jag grät en enda gång sen var jag tvungen att spy efteråt så jobbigt var det... Önskar jag kunde gråta NÅGON gång åt något sorgligt men jag antar att jag kommer att samla på mig till den dagen som hunde dör och då kommer det nog ett skyfall! Många kramar!!!

✿Ewa sa...

Så kul det kan bli i tänket när man som jag morgontrött läser grått istället för gråt. Och jag har i samma sekund en lång radda av svar :D.

Om du inte har sett filmen http://www.filmpunkten.se/filmtitel.asp?ID=4448, gör det!

Ja, visst gråtär olika. Som Carolinas skratta tills man gråter, till den smärtsamma avgrunds gråten när allt bara är över, slut eller gör sååå ont!

Hjärtekramar

Camilla sa...

Man har nog lättare att gråta pga annans olycka och elände än sitt eget. Det blir inte så smärtsamt och personligt.
Jag sitter och gråter till många tv-program eller filmer. Har superlätt till gråten, både när det är glad och ledsna händelser. Sist grät jag till Arga Snickaren, när jag såg familjens glädje över hjälpen dom fick.
Jag har superlätt till gråt när det gäller andra, men inte när det gäller mig själv. Då sitter det hårt åt.Tyvärr, för bördan lättar ju en del från axlarna när man kan gråta ut ordentligt.
Sköt om dig.

Anna sa...

Jag brukar tänka att var sak har sin tid. Spa-mys låter toppen! Du är fin med din dotter!

Bloggblad sa...

Jag har också varit med om det - gråter inte när det är riktigt sorgligt, men över en bagatell i tv kan jag börja tjuta, det är som om det liksom triggar igång nåt, måste vara en omedveten association. Spårlöst har jag gråtit till många gånger, känt hur övergiven jag skulle ha känt mig själv, eller hur det hade varit att lämna bort ett barn.
Kanske är det "ofarligare" att släppa fram känslorna som inte gäller en själv?