söndag 24 oktober 2010

" Sträck ut din hand...

... och finn en hand i din,
så gjorde jag och fann en hand i min."

Igår kväll lyssnade jag på Thomas Di Leva när han sjöng dessa vackra ord. Han gjorde det bra, och han berörde. Imorse gjorde jag det... i sängen... jag sträckte ut handen, och la den på den tomma kudde bredvid mig.
Låtsades lite... att hans hand skulle finnas där som förut... längtade... å gud, vad skulle jag inte ha gett! Hans hand i min, och det är svårt att skriva det nu. Hans hand i min. Jag låg kvar länge...

Så ringde mamma.

"Sträck ut din hand,
och finn en hand i din,
så gjorde jag och fann en hand i min.

Öppna din famn för resten av världen,
du är en del av allt det som sker.
Sprid du ditt ljus så som himmelens stjärnor,
ge av dig själv så som stjärnarna ger.


Å det finns så många därute som behöver en hand att hålla i... min mamma är en av dem. Hon har varit sjuk länge nu... och min oro finns där också. Hela tiden. Jag var hos henne några timmar på fredag eftermiddag... och sådana stunder kan man bara ta emot som en gåva. Jag ska skriva om det sen... om Aftonbladet, och hennes nya röda kappa. Å jag vill hålla henne i handen nu... det jag kan.

.........

Egentligen så skulle jag ha skrivit om lite annat tänk och kom ihåg också... men jag ska göra en hemmatrygg söndag för mig och Carolina. Precis som jag tycker att jag lyckats rätt bra med hela helgen... hemmatrygg. Städa lite.. busa med Pontus P... gå och handla... spela lite julmusik på cd:n.. gofika någe... ja, och så.

Kanske skriver jag mer ikväll... jag får se hur jag orkar.



5 kommentarer:

Caja: sa...

Carpe diem, quam minimum credula postero.-Fånga dagen. betänk ej morgondagen.

Söndagskram/c

Vida sa...

Såg också det och det var så fint.. och vi måste också våga ta emot den där handen som sträcks ut..

Varmaste kramen från Liv

Nonna sa...

Ja, då sträckte din mamma ut sin hand till dig och nu kan du greppa den. Vi ska lära oss att se dem som finns för oss, men ibland ser vi bara dem som inte finns!! vi får alla tillfällig "blindhet" men kan få hjälp att se bättre. Fortsätt kämpa du tappra kvinna!
Massa kram Nonna

Camilla sa...

Jag missade det programmet på teven igår. *attans* Jag får kolla upp om det av en händelse går i repris.
Så härligt med julmusik. Jag får också leta fram mina cd-skivor med julmusik snart. En favvo jag har är Vikingarnas julskiva.
Sköt om dig
Kram

Elisabeth sa...

cAJA: Rent generellt så tycker jag att man inte ska oroa sig för framtiden så mycket... åteminstone försöka... för varje dag har nog av sin egen plåga, brukar jag tänka. Men samtidigt så är det nästan omöjligt att inte göra det, om man redan idag vet framtidens förutsättningar. Tisdagsvarm kram till dig..

vIDA: Du har så rätt.. vi måste både våga ge, och våga ta emot! Jag håller på att träna på det där med att ta emot, vilket jag tycker är så så så mycket svårare än att ge! Varm kram..

nONNA: Jag kommer alltid att greppa den hand som behöver min hjälp. Sen kanske jag inte har så mycket hjälp att komma med just nu... men jag gör vad jag kan.
Att lära sig vilka som finns för oss... nja, jag tror man känner rätt snabbt vilka som finns, respektive inte finns när det blir svårt.Tack snälla för orden "tappra kvinna" Det bär bra, då jag verkligen inte känner mig så särskilt tapper nu! Tack snälla! Varm kram..

cAMILLA: Hoppas du fick se reprisen! Vad roligt att höra att det är fler som gillar julmusik! Vikingarnas julskiva är helt ok... och om jag inte minns fel så är det också min sons favoritjulskiva! Varm kram..