lördag 25 juni 2011

Som det dyrbaraste minne...

... ska jag bevara gårdagen.

Å andra dagar, när det går tyngre, så ska jag minnas... och känna värme över den fina midsommarafton jag fick med min familj... mamma och pappa, sonen med familj, och Carolina. Jag är rätt säker på att vi kände det allihopa... det osynliga skimret som spred glädje över att få vara tillsammans... ännu en midsommar... ännu en födelsedag med mamma.

Tack alla ni för att jag fick rå om er en stund... "idag har jag, dagen igår har jag redan fått, och morgondagen kan jag bara hoppas på".



En god midsommarbuffé hade mamma och pappa
dukat upp. Med ägg och sill och allt som hör
sommaren till...



Gott vin, och nubbe för de som
ville ha.




Pappa... som kämpar både
för sig och mamma.
Å som fixar till den finaste mid-
sommarfest...




... och har gjort himlens god
efterrrätt.







En underbar midsommarafton. Med fabelfull tacksamhet...

4 kommentarer:

Renée sa...

Skönt att ni fick den dagen tillsammans. När någon är sjuk så får man glädjas åt varenda minut, varenda andetag... KRAM från mig!

Ewa sa...

O va härligt att se er alla samlade runt bordet!
Förstår om det blev en alldeles underbar midsommarafton och det var Ni verkligen värda
Massor av
sommarkramar från
Ewa

Anonym sa...

Vad det gläder mig att ni hade en sådan fin dag tillsammans.att mamma var med måste vara helt underbart efter allt hon har gått igenom.
Din far ser så rar ut,förstår att du är glada för dina föräldrar.
Kram/Anna

Elisabeth sa...

rENÉE: Ja, du har så rätt, min vän... varje minut ser jag som en gåva. Sen blir det ju lite annat med Sven-Erik.. han är ju också sjuk... men jag fixar inte det så bra just nu. Det är som det är.. Hoppas du hade en riktigt riktigt fin midsommar Renée.. du är så värd det. Tack snälla för att du finns.. Varm kram..

eWA: Tack snälla Ewa.. jag känner oerhört stor tacksamhet och glädje för att vi fick fira den tillsammans med mamma. Sedan är jag också oerhört tacksam för de vänner som finns.. som du! Varm kram..

aNNA: Tack snälla! Jag blir också glad om jag hör att jag kan glädja någon på den här bloggen.. det betyder mycket för mig. All tid man får med sina kära är gåvor att vara rädd om, och förvalta därefter. Min pappa är som en liten tomte nu... och jag vet helt säkert att utan honom så hade inte mamma klarat det här. Varm kram..