torsdag 14 juni 2012

Jag vet inte...

... om mamma kommer att överleva natten.
Kanske orkar hon rossla sig igenom ännu en natt... kanske måste hon ha extra smärtstillande ännu en natt... och kanske orkar hennes hjärta ännu en natt.
Nej, jag skulle ju inte skriva om det här! Hade jag ju bestämt.  Jag skulle skriva och minnas den här tiden som det fina och kärleksfulla... trots allt. Hennes lycka över att få håret tvättat... hennes glädje över att få vara smärtfri... hennes skratt åt någe roligt... hennes varma kärleksfulla händer... och hennes kind mot min. Det skulle jag minnas. Min mammas kärlek.
Men kanske är det så att jag måste minnas det svåra också... för aldrig aldrig har jag känt bandet så starkt som nu... modersbandet. Aldrig har hon varit mig så nära...

Jag har lovat Carolina att vi tidigt imorgon, innan jag åker upp till mamma igen, ska gå på Waynes Coffee och ta en två-för-en-fika.  Jag hoppas det kan bli så... det beror på hur natten blir.

3 kommentarer:

Camilla sa...

Så härligt ändå att få göra din mammas sista tid så värdefull som möjligt. Både för henne och för er anhöriga.
Styrkekram

✿Ewa sa...

En stooooor och varm, hjärtinnerlig kram till dig och din familj Elisabethy

Kersti sa...

Många många varma tankar.