... det var väl en ovanlig rubrik? För att komma härifrån, menar jag.
Men jag tycker verkligen det. Hon är hos mamma o pappa dygnet runt nu, o hjälper dem.
Syster, vad du gör det bra!!
Å jag försöker vara där så mycket jag kan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir glad när jag läser det du skriver om att ni kan dela oro och bördor.
Många kramar till er.
Ja Elisabet ..varsågod..låna dikten du ( den är ju inte min ) Glad om jag kan berör röra glädja...
Britt
Skicka en kommentar