Vi har fått en gåva, livet... Vi kan använda den gåvan varje dag, men bara idag... Inte igår, för då har livet redan passerat och dit kan vi inte återvända. Imorgon kan vi inte heller använda vår gåva, för dit har vi inte kommit än...
Men idag kan jag använda min gåva... idag kan jag både ge och ta emot kärlek. Idag är jag rik... för allt det jag har kan jag dela med mig... Idag är den mest betydelsefulla dagen i mitt liv... i det liv, som givits mig som gåva... och den gåvan är bara min...!
Torsdag .... (Nja, egentligen igår... men det blev lite tufft ..!)
Så blev det bara...
HELVETESKVÄLLEN
Ikväll var det en sådan!!
Hade bestämt mig för att åka på demensföreningens träff för anhöriga... skulle aldrig ha åkt!
.... Carolina hittade Sven-Erik på sitt rum, där han stod och rotade i hennes lådor! -Men vad gör du? sa hon. -Skit i det du, svarade han..
Sen var bråket i full gång... (dra åt helvete, djävla hora, ungjävel... var några av hans uttryck..) Till sist hotade han att slå henne, satte upp handen ..... men slog inte, tack och lov! -Men slå då, , men du vet... då ringer jag polisen, hade Carolina sagt! Sen vände han och gick in på sitt rum, och satt där tills jag kom hem...! Carolina satt i sin säng och grät...!
Mina älskade... Gud, vad jag mår dåligt att se detta... ni lider så mycket nu... båda två! Ni som har varit varandra så nära... ni två mot mig, så var det alltid... ni två som nu, tack vare denna helvetets sjukdom måste utstå all denna smärta....!
Mina älskade... där är även Pontus P inräknad... stackarn hade legat ihopkrupen under sängen.. rädd och vilsen... (kom nu, gubben - matte är hemma ...!)
Mina älskade, vad ska jag göra? Som ett stort, stort frågande mörker.... Gud, vad?? Vad kan jag göra, vad måste jag göra.... ge mig ett svar!! För nu vet jag snart inte längre...!
Carolina.... du är mitt barn, och som din mamma har jag ansvaret för att se till att du inte far illa! Det gör du nu! Ingen dotter ska behöva gå igenom det helvete du har... ingen! Hur klok du än är, och hur mycket du än förstår och försöker - någonstans går gränsen! Min älskade lilla, lilla gumma...
Sven-Erik... du är min man, och som din fru så känner jag ansvar för att du inte far illa! Jag har blivit din sköld mot omvärlden... Du är sjuk nu - och jag vet att du inte kan lastas för det helvete du orsakar... !! Du kan också må dåligt - men du vet inte varför...! Men Sven-Erik, någonstans går gränsen! Min älskade, älskade man...
Idag är gåvan svår att äga... nu är det svårt att vara stark... att inse att den kärlek som både är och var ändå övervinner allt! Idag hade jag nog önskat mig en annan gåva... ett annat liv...
Gode Gud, giv mig styrka .... AMOR VINCIT OMNIA
9 kommentarer:
*tårarna trillar*
Vilken jäkla sits du sitter i........jag kan riktigt känna din smärta och vanmakt genom dina ord!
Hoppas verkligen att du får en bättre dag idag!
Bamsekram till dig!
Åhh, jag vet, det finns inga ord i världen som kan lindra det du känner och går igenom, denna vanmakt... Hur gammal är hon dotra er? Känner så starkt med dig och din familj och det är en fruktansvärd sjukdom... Jag hoppas innerligt att ni får en bättre dag idag och att midsommar blir en lugn helg för er alla. Pontus P är hunden har jag förstått, min hund förstår, han vet och säger till innan jag själv när det är dags och att jag måste förbereda mig med medicin och vila. Pontus P förstår nog mycket han med men kan inte, såsom min, lindra eller göra något. Det blir en vanmakt för er alla.
Stora kramar med styrka!!!
Kära söta Elisabeth......Jag ryser i hela kroppen och känner hur tårarna kommer när jag läser om ditt "helvete"...Jag vet att mina tårar inte hjälper dig men jag önskar de gjorde det..Gud vad svårt det måste vara....Jag förstår ju genom dina ord att du har ett svårt beslut att ta...För Carolinas skull.....Shit , jag hoppas det snart ordnar sig. Hoppas också att idag blir en bättre dag.....Kramar från Annika<3
Det gör ont i mig att ni har det så trassligt, jag skulle gärna ta över en del av all smärta från er alla om det fungerade så.
MEN, det finns ett 'bra' perspektiv på det hela. Du delger oss genom bloggen av din vardag. På så sätt når du ut till många och upplyser dem hur det är att leva i en familj där en av medlemmarna är sjuk. Jag tror det är viktigt att folk uppmärksammar vilken påverkan det har på nära och kära, eftersom de blir de främst lidande.
Många kramar!
Oh käraste lilla vän vad jag lider med dig.. Dessa upp och nedgångar måste helt klart ta på krafterna hos er alla i familjen.. Stackars, stackars dig, din dotter och inte minst din man som inte kan hjälpa..
Tycker du är så modig i allt du skriver och förstår det är en ventil utåt för dig att få ut dina dagar.. Du är guld värd som delger oss.. Allt kan hända oss alla och på detta sätt får vi andra som inte är drabbade (ännu).. en inblick.
Du och din dotter är värda allt guld i världen för vad ni gör för er älskade man och pappa, men herre min ge vad tufft detta måste vara att ständigt leva i ovisshet hur dagarna ska bli. Jag undrar oxså hur gammal din Caroline är..
Så vänt det kan bli mellan dotter och pappa, de som var/är så nära som du skriver.. massor av styrkekramar till er båda och såklart lille vovven oxså:-)
Hoppas verkligen er Midsommar blir omvända dagen.. riktigt guldig:-)
Kramar i massor
Du skriver fint själv. och de där helevets... känner jag väl till. men jag vet också att det bästa i livet är gratis. Kärlek, vänskap och så alla blommor
,,,,,,,,,,,,,,
tack Elisabeth
Dikten handlar om att vårt samvete ibland är vår väktare, men att många bränt bort sitt samvete. men lyssnar man på det, samvetet, så kommer vi ut rätt. ja så ungefär.
Engelskan är väl inte så värst up to date hos mig heller.
Jag stavar fel och snubblar över meningarna så det står härliga till hihihi
men det gör inget, jag ber folk redigera åt mig. Det känns OK
Min kommentarsfunktion har krånglat. men nu funkar den igen
Stor kram och ha en underbar midsommar Elisabeth.
Din bloggvän sofia
De allra varmaste cyberkramarna skickas till nordligare stadsdel.
Jag är så glad att du har hittat en ventil, kanske inte den enda, men den enda jag får tillgång till. Jag inser oh lär mig mycket av dig...
SOm objektiv bloggläsare undrar jag när det är dags för samhället att vårda alzheimern...?
Jag sitter här och gråter (för andra gången idag). Jag vet inte vad jag ska säga för inga ord kan göra det bättre. Jag kan inte sätta mig in i det du känner och går igenom, det enda jag försår är att det måste vara fruktansvärt.
Jag undrar som de andra, hur gammal din dotter är men samtidigt så spelar det ingen roll för hur gammal hon än är så måste det vara ett helvete att se sin far så sjuk, att se en människa förändras så. Precis som det är för dig.
Jag sitter här och funderar på hur länge du ska orka, på varför du inte får hjälp eller kanske har valt att inte ta emot hjälp?
Mina tankar är hos dig, jag önskar dig allt gott både idag och imorgon. En bättre dag imorgon.
Kramar
åsa: Tack för ditt stöd - det betyder så mycket! Jo, men det kommer bättre dagar.. vet jag! Kram..
maria: Tack även du.. det värmer!! Ärligt sagt, så är det svårt att beskriva känslan av vanmakt.. men... Oj, vilken klok hund du har! Pontus P är smart - men inte SÅ smart! Kram..
annika: Tack snälla, snälla du... din empati känns ända hit! Ja, de beslut som snart måste fattas.. gud, inte nu...känner jag bara! Kram..
johanna: Tack, det betyder mycket... dessa ord från dig! Ditt perspektiv gav lite perspektiv till mig - har inte riktigt tänkt så... men kanske har du rätt! De flesta som har en sjukdom lider, ofta tillsammans med anhöriga.. men de flesta med Alzheimer och frontallobsdemens har ingen sjukdomsinsikt alls och lider därför inte i samma utsträckning - det är de anhörigas sjukdom..! Kram..
pialotta: Tack för de raderna.. de värmer både mig och dottern (jag läser dina rader för henne..)! Ja, att skriva har mer och mer blivit en ventil... vår resa med Herr A.. Kram..
sofia: Tack! "Jag byter ej bort, den skatt jag fått - för millioner, jag mår så gott" - trots allt!
Tänkvärt om vårt samvete...! Kram..
plupp: Tack..cyberkramar - jo, man tackar!! Samhället..ja, de är nog glada så länge jag/vi orkar! Billigast så! cyberKram..
ella: Tack, även du, för dina varma tankar.. men jag vill ju inte göra någon ledsen heller..! Önskar jag kunde få alla som har det tufft, både du och andra, att skratta istället.. ! Kram..
TILL ALLA ER: Om jag bara för en sekund, just nu, kunde förmedla till er den känsla av det mitt hjärta bär - Ödmjukhet och tacksamhet... då skulle jag bli glad! Ödmjukt tacksam för ert otroliga stöd och era varma kommentarer i det svåra just nuet..! Livlinor är ni alla...TACK!
Skicka en kommentar