... en trasig toalett!
Jo, men det kan det! När man sen hör att den som lagar den trasiga toalettstolen bor på ett demensboende... vet inte vem hans fru är... vet inte vilken månad det är... vet inte att han har arbetat som fastighetsskötare i 16 år... men att plocka isär en trasig toalettstol, fixa det trasiga, sätta ihop den igen... det vet han hur man gör...det fixar han som det vore den enklaste sak i världen!
Då kan man bara känna lycka.... och vi... vi känner oss så himla stolta över honom!
(Hans kontaktperson, som ringde idag för att ändra tiden för den vårdplaneringsträff som vi ska ha framöver, berättade det här för mig!)
Så lyckan kan visst vara en trasig toalettstol... men det kan också vara att strunta i att putsa fönsterna, och besluta sig för att gå och hälsa på sin mamma istället! Det kan också vara att inse att ett IG i ett samhällskunskapsprov inte är världens undergång....
Lycka kan vara mycket.... det beror lite på hur man väljer att se det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Så sant!
Kraaaam på're!
Oj, du skulle se mina fönster...nu pratar vi dammigt och smutsigt så det både räcker och blir över...men vad gör det...jag ser solen i alla fall. Så härligt det var att läsa dina ord i dag...trasiga toaletter som ger glädje och ett IG kan så lätt bli något annat en dag, när det funkar eller känns bra. Jag vet. Ett par av mina barn vet också. Kram till dig från södern
Tack för din kommentar hos mig i dag, den gjorde mig glad! Och jag gläds med er trasiga toa... :-)
Ja, så sant! Härligt att höra hur S-E fixat den trasiga toaletten. Måste ha känts bra för honom också! Så vad är lite smuts på fönstrena (vem har inte det...) eller ett IG på tentan. Såna småsaker brukar jag ibland kalla för dagens I-landsproblem. Allt är som bekant relativt...
Du är den varmaste och goaste människa jag känner....genom bloggen, men jag hade verkligen velat vara i din närhet också, du ger mig liv varje gång du skriver...du får mej att gråta och känna mej starkare...trots att du själv har det fruktansvärt svårt...
Tack goa Elisabeth, jag önskade att du satt här i fotöljen bredvid mej, vi kunde prata om så mycket, jag har en massa som jag inte kan skriva om här jag skulle vilja säga dej...jättekramar
Ja du min vän. Lycka kan vara mycket. Och mer kan det bli om man bara är öppen för att ta emot så mycket man någonsin orkar. Att ge av sina tankar, sinnen och av kraft - skänker också lycka
Så trevligt att du ska hälsa på familjen. Fönstren får du ta en annan dag. Kram min söta vän
Men tänk så märkligt det kan vara!
Kramar
Skicka en kommentar