"Må din väg gå dig till mötes, och må vinden vara din vän,
och må solen värma din kind, och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen, må Gud hålla, hålla dig i sin hand."
Denna välsignelse ska jag bära med mig så länge, så länge jag lever.... de sjöng den i kyrkan igår.
Jag och SE... bara vi två på bänken... och när diakonissan sjöng de sista orden... "må Gud hålla dig i sin hand"... då sjöng jag dem tyst för SE. Å jag höll honom hårt i handen.
Minnet var den vackraste gåva att få... men bland det svåraste att skriva nu.
fredag 8 maj 2009
Old Irish Blessing
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kramar om dig vännen min...
Underbar melodi o underbar text...
Så vackert om än smärtsamt! Bädda in minnet i varmaste bomull och spara det. Kramar...
Den här "bönen" hör till mina absoluta favoriter. Så vacker så man blir aldeles varm i hjärtat. Jag tycker att den är om än vackrare på engelska....
May the road rise to meet you:
May the wind be always at your back,
The sun shine warm upon your face,
The rain fall soft upon your fields,
And until we meet again
May God hold you in the hollow of his hand.
Hjärtekramar
den har jag sjungit med min kör. Så fin. Kramar i mängd.
Underbart är kort, sa Povel Ramel och det verkar stämma. Kramar om dig min söta Elisabeth
Vilken vacker text och melodi. Jag hade aldrig hört den innan och jag bara rös. Tack för den upplevelsen.
Varm kram
Skicka en kommentar