... kom det idag. I form av en tomatplanta o sommarplantor som min kusin o hans fru svängde förbi med. Jag blev så himla glad... o imorgon ska jag o Carolina göra lite midsommarfint på balkongen.
3 kommentarer:
Bittan
sa...
Ja ibland får man bli överraskad...Ja då kommer ni att få det fint på ballkongen....o sedan kommer det myket tomater som ni kan ha på mackan....Kram
Förstår att det är tufft.Tänk om vi bodde närmare varandra så där att man kunde springa ut och in till varandra som vänner gör.C kunde hjälpa mig med hundarna och gräsmattan ,ha ha. Kunde kanske hänga med Jenny.Vi skulle kunna ta mysiga cykelturer med fikaväskan där bak. Känner en stor sorg just nu över att grannarna tömmer sitt hus. Dom har varit som guldkorn i den stora grå vardagen.Ikväll ringde hon och skulle sova första natten i sin lägenhet.Det kommer att bli fruktansvärt tomt.Tabletterna jag äter gör mig låg i humöret och trött. Vill göra något kul men det är så svårt att lämna valpen . Gubben jobbar ju jämt och han ser jag bara när det är mat och när han sover men så är det ju här när marken inte är frusen. Hoppas vi kan göra något någon dag i sommar. Kramis ewa
Tänk att mitt i din sorg ger du en sån styrka! Jag skriver inte alltid här hos dej men jag läser! Faktiskt så måste jag tacka dej föratt du finns! Ditt livspeppande peppar även mej!/STOR kram
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Ja ibland får man bli överraskad...Ja då kommer ni att få det fint på ballkongen....o sedan kommer det myket tomater som ni kan ha på mackan....Kram
Förstår att det är tufft.Tänk om vi bodde närmare varandra så där att man kunde springa ut och in till varandra som vänner gör.C kunde hjälpa mig med hundarna och gräsmattan ,ha ha.
Kunde kanske hänga med Jenny.Vi skulle kunna ta mysiga cykelturer med fikaväskan där bak.
Känner en stor sorg just nu över att grannarna tömmer sitt hus. Dom har varit som guldkorn i den stora grå vardagen.Ikväll ringde hon och skulle sova första natten i sin lägenhet.Det kommer att bli fruktansvärt tomt.Tabletterna jag äter gör mig låg i humöret och trött. Vill göra något kul men det är så svårt att lämna valpen . Gubben jobbar ju jämt och han ser jag bara när det är mat och när han sover men så är det ju här när marken inte är frusen.
Hoppas vi kan göra något någon dag i sommar.
Kramis ewa
Tänk att mitt i din sorg ger du en sån styrka! Jag skriver inte alltid här hos dej men jag läser! Faktiskt så måste jag tacka dej föratt du finns! Ditt livspeppande peppar även mej!/STOR kram
Skicka en kommentar